POP I kölvattnet efter Kent och Håkan Hellström kom i början av 00-talet en liten våg av unga män som sjöng öppenhjärtig rock om stora känslor. En av de mer framgångsrika var Kristian Anttila från Skövde. Men intresset dalade och efter förra albumet ”Djur och människor” fick han, som han uttryckte det i en intervju, åka runt och spela arenarock på tomma fritidsgårdar. Anttila hade satsat allt på musiken men kunde plötsligt inte försörja sig. Till slut mådde han så dåligt att han åkte in några vändor på psykiatrisk klinik. Nya skivan, den första på fyra år, är delvis skriven där. Musiken är naken och akustiskt avskalad, texterna emellanåt jobbigt mörka. Samtidigt hör flera spår på ”Rum 4, Avd 81” till det mest drabbande han har gjort.
BÄSTA SPÅR: ”Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer”.

LÄS REBECKA LJUNGS INTERVJU MED KRISTIAN ANTTILA!
LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!