Deftones gör musik det ”gore” väldigt bra att älska
av
Gore
Reprise/Warner
ALTERNATIVMETAL Att konvolutet pryds av en lyftande flamingoflock är egentligen lika logiskt och orimligt som att titeln för tankarna mot blodstänk och synålar under naglarna. För även om ansatsen på Deftones åttonde album är aningen mer försiktig än på föregångarna ”Diamond eyes” och ”Koi no yokan” finns det en underliggande besvikelse och uppgivenhet som river och sliter i kompositionerna. Dessa kontraster gör ”Gore” till en krävande och uppmärksamhetstörstande upplevelse. Du behöver ta skivan med ut på lunchpromenad, smeka dess kind i ett nedsläckt rum, bjuda Chino Morenos känslorotationer på kvällsfika med te och skorpor, inse att ”Pittura infamante” och ”(L)mirl” mest är krångliga titlar och begripa att ”Phantom bride” klär absolut bäst i det där gitarrsolot av Alice In Chains Jerry Cantrell. Då ”gore” det ju så bra att älska Deftones igen.
BÄSTA SPÅR: ”Phantom bride”.