POP Just när vi trodde att vi kanske, kanske hade sett peaken på 80-talsläckan in i dagens musik släpps franska M83:s sjunde album.
”Junk” blinkar inte åt det överdådiga decenniet, det kliver rakt in i 1984 och stannar där i en knapp timme. Bland tidens amerikanska sitcom-serier, soxofonlena nätter och yuppiekrom gör Anthony Gonzalez en begåvat träffsäker och vacker resa där inga känslor är för mycket.
Ambitionerna är stora och pretentiösa. Både i albumets pastellspattiga pop ”Bibi the dog” och stämningsfulla ballader som ”Solitude” och ”For the kids”, där Susanne Sundfør står för sången. Resultatet är oftast en hybrid av välgjorda låtar och en kusligt drabbande nostalgi, speciellt för oss som växte upp just under det här sprakande decenniet.
Men det blir också en del långsamt fluff som är fint att lyssna på men svårt att riktigt lägga märke till. Låtar som bäddar för det Gonzalez själv har förutspått: att publiken kommer att välja några favoriter och slänga resten.
BÄSTA SPÅR: ”Walkway blues”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!