Startsida / Inlägg

Marit Bergman glöder men flammar inte upp

av Rebecka Ljung
Marit Bergmans nya album är på svenska. Foto: Jimmy Wixtröm.
Marit Bergmans nya album är på svenska. Foto: Jimmy Wixtröm.

molnfabriken_coverRateMarit Bergman
Molnfabriken
Sugartoy/Sony

POP ”Vad synd!” var min första tanke när Marit Bergman aviserade sitt språkbyte. För mig blev hon en hörnsten inom svensk popmusik med hymner som ”I will always be your soldier” och ”No party”, framförda på engelska med en skvätt svensk accent. Klockrent så.
Samtidigt tackar jag artister som vill släppa lyssnaren närmare med det mer intima modersmålet. Och det är just vad Marit Bergman gör på sitt första svenskspråkiga album. Hon bjuder in till köksbordet i Bredäng, där hon har skrivit låtar under tre år och där verkligheten silas genom sonens fantasi i helt ljuvliga ”Dansa mamma!”.
Bergman sjunger om kärlek, om att stå upp för sig själv, att vilja hjälpa krigsoffer och flyktingar och om saknaden efter dem som försvann – från jordelivet eller till ett annat liv.
Singeln ”Dra åt helvete” har du nog redan hört. För mig är den ett peppigt bevis på att en förbannad text kan träffa ännu hårdare om den kommer i ett gemytlig poppaket. ”Säger du för tjock, för smal/Men kan du vara tyst ett tag/Så jag kan höra vad jag vill/Du kan dra åt helvete” sjunger låtskrivaren med mjuk, mjuk stämma.
Marit Bergmans lenare sångstil genomsyrar hela ”Molnfabriken”. Det är skönt i öronen, fast personligen saknar jag de ont i halsen-energiska gesterna från tidigare album.
Det är fint att Bergman ibland ”gråter bara för att tiden går” och sjunger det rätt ut. Det är härligt att hon lyfter fram något som stämplas som ej rock’n’roll: familjeliv och vardag. Sista spåret ”Landet”, som gästas av namn som Agnes, Cherrie, Linnea Henriksson, Sibille Attar och Arja Saijonmaa, ger ett mäktigt synthpoppigt avslut.
Marit Bergman levererar vackra melodier och hits, som hon verkar vara född att göra, och visst är det bra att hon har sagt att skivan är till för alla. Men kanske är det en förklaring till mitt varierade intresse. Med den vänliga sången och diskbänksrealistiska lyriken är albumet ofta så trevligt att glöden inte går över i flammor hos mig.
Den mjuka tonen slätar ut något som kunde beröra mer, i låtar som ”En sommardag på stranden”. Något mer energiskt eller vasst hade lyft alltihop. Men gör vad du vill med den informationen. Många kommer att älska den här skivan. Det gör ju jag också, till viss del.

BÄSTA SPÅR: ”Vildros och kaprifoler” utspelas 17 år efter att Marit Bergmans vän valde att lämna livet. Låten är ett vackert, tidlöst brev till någon som saknas hårt. Känns i magen!
VISSTE DU ATT: Marit Bergman grundade det ständigt växande musiklägret för tjejer – Popkollo?
LYSSNA OCKSÅ PÅ: Albumet ”Baby dry your eye” (2004) av samma Bergman, för att höra vad jag saknar.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB