Du som har koll sedan tidigare på svenska bandet Holy känner redan igen den 20-åriga gitarristen Nora Karlsson, som också har soloprojektet Boys. Du som saknade koll får helt enkelt två nya band att kolla in.
Sent i maj släpper Boys sin andra ep – ”Love on tour” – men redan nu kan Musikbloggen presentera premiären av öppningsspåret ”Happy hour”.
Live är Boys rena supergruppen, med Nora Karlsson själv på gitarr och sång, Hannes Ferm (Holy) på trummor, Anna Rauhala (Üni Foreman) på gitarr, Amanda Ferm på bas och Lina Högström (Skator) på keyboard.

Hej Nora! Hur är läget med dig?

– Det är nice! Kom just hem till Stockholm efter att ha spelat i Umeå. Jag är rätt sliten efter vild efterfest igår kväll och en timmes sömn i kroppen, men vafan, det var det värt.

När föddes Boys? Varför?

– Förra våren borde det vara. Jag hade skrivit några låtar och tyckte att det skulle vara kul att spela in dom, mest på skoj egentligen, men sen blev det rätt bra. Skivbolaget jag ligger på nu, PNKSLM, var peppade på att släppa något, och då gjorde vi det! Allt gick väldigt snabbt, men det var nog bra. Annars hade jag säkert börjat peta i låtarna för mycket.

Brukar din musik blandas ihop med tv-serien ”Boys”?

– Haha, själva musiken brukar väl inte blandas ihop direkt, men folk gillar att påpeka att vi har samma namn, vilket jag tycker känns som lite old news om jag ska vara ärlig. Är inte den där serien bortglömd snart?

Vad handlar ”Happy Hour” om för dig? Hur kom låten till?

– Jag skrev låten dagen efter vi kom hem från en Englandsturné med Holy i höstas. Jag var som i en bubbla av ren jävla lycka under nästan hela turnén, gled runt, spelade varje dag, blev lite kär. Att komma hem efter det var rätt jobbigt. Tillbaka till verkligheten med tentaplugg, möglig mat i kylen och pengastrul.

– Jag skrev låten efter någon slags insikt om att det var över och kände att jag ville komma ihåg den här resan. Turnén var lite som en ”happy hour” – en härlig stund, som man vet kommer ta slut.

Hur ser din musikbakgrund ut?

– Jag gick i musikklass från att jag var tio tills jag tog studenten. Där spelade jag dock nästan bara trumpet. I tvåan på gymnasiet började jag spela gitarr med Holy och fick en helt ny syn på vad musik är och kan vara. Att det aldrig kan finnas några rätt och fel och att man inte behöver vara bra på ett instrument för att kunna spela det och ha jävligt kul.

– Jag kan ibland ångra att jag gick så länge i musikklass, då jag tror att det kan hindra mig i både mitt skrivande och spelande på grund av prestationsångest som jag fick då jag alltid jämförde mig med andra som spelade ”bättre” än jag.

Vad gör du när du inte spelar musik?

– Driver runt, jobbar lite här och där, kollar Youtube-klipp, klappar min katt.

Var skriver du låtarna?

– Jag har kommit på att jag ofta kommer på låttexter när jag går hem från nattbussen, så just den sträckan på natten verkar ha någonting som jag inspireras av.

Vilket årtionde skulle du ta en tidsmaskin till om du kunde?

– Typ år 2070 eller något. Det skulle vara coolt att se om folk fortfarande behöver jobba eller om det finns robotar för sånt och hur mobiler ser ut och vad för stil som är inne och vad folk lyssnar på och om jorden ens finns.

Vem är världens mest överskattade artist? 

– Alltså, jag kommer typ inte på någon specifik, men det finns sjukt många rockgubbar som jag tycker det borde vara dags att glömma bort snart.

Vilket är det mest underskattade instrumentet? 

– Leksakssynthar.

Vilken är världens bästa låt just nu? 

– Jag älskar ”Do You Realize??” av The Flaming Lips.

Hur ser din målbild ut för Boys?

– Mitt mål är väl att skriva och spela in så bra låtar jag bara kan och spela live så mycket det bara går – och att medan jag gör det ha kul och vara glad. Jag vill någon gång åka till USA och spela. Det tror jag hade varit skoj.