Rockposerna från Sahara Hotnights är lagda åt sidan. Fram träder en Maria Andersson som sjunger mjukt, tröstande, om förlust och bekanta björkar.
Snart dimper hennes soloalbum ”Succession” ner, med låtar som har kommit till i Paris, Spanien och Stockholm. Det hörs att Maria har inspirerats av 60-talspop från exempelvis Françoise Hardy och en dos Manchester.
Den kommande skivan bjuder på singeln ”Birches”, som har premiär här.
Missa inte intervjun nedan, där Maria berättar varför skivan var svår, vad åldern gör med låtskrivandet – och om längtan, lust och vegetation.

Hej Maria! Vart tog rockposerna vägen?

– Livet går vidare.

Hur lång tid tog ”Succession” på sig, från första fröet?

– Det såddes ett mentalt frö 2011, då vi bestämde oss för att vila bandet, men jag kom inte till skott förrän för två år sedan, då jag började skriva låtar på riktigt. När skivan började ta form blev det ännu roligare och lättare att skriva. Det brukar lossna på slutet!

Har du längtat efter att få göra den här plattan?

– Både och, tror jag. Den föregicks av en lång tvekan och en oro över att bryta gamla mönster, men när jag väl gjorde det kändes allt väldigt självklart.

Vad var lätt respektive svårt i skapandet av albumet?

– De svåra var att uppmuntra mig själv att tänka att jag var på rätt väg. I en bandgemenskap får man snabb respons på det man gör, men nu krävdes mer beslutsamhet. Ingenting var var egentligen lätt. Men å andra sidan är jag en obotlig pessimist.

Vilket är det största temat på skivan?

– Längtan, lust och vegetation.

Skulle du säga att de här låtarna är med personliga än de du gjorde med Sahara Hotnights?

– Nej, egentligen inte. Men jag tycker att jag kommer närmare någon sorts autenticitet ju äldre jag blir.

Vad betyder ”Birches” för dig?

– ”Birches” handlar om förlusten av familjemedlem och om att erkänna att vi är maktlösa inför döden. Något som kan ses både som en tröst och ett sorgligt konstaterande.

Handlar den nått om Robertsfors/Umeå? Brukar du längta dit?

– Den geografiska platsen är egentligen Björna i Ångermanland, dit jag åker om somrarna. Det är en plats som har präglat mig väldigt mycket. Jag brukar längta dit när jag känner mig som en fånge i storstaden.

Hur har mottagandet av din solomusik varit hittills?

– Väldigt bra! I vanlig ordning hade jag en självupptagen bild av att alla skulle avsky den, men så märker man att de flesta tycker om att tycka om istället för att ogilla. Jag kanske är lite besviken på den uteblivna känslostormen. Haha…

Vilka hoppas du ska lyssna på plattan?

– Alla möjliga – och gärna på andra kontinenter så att jag kan åka ut och spela.

Vad ser du mest fram emot 2016?

– Att turnera, simma i havet och skriva massor av ny musik.

Vad tycker du vi behöver mer av i Musiksverige?

– Oängslighet.

Marias soloalbum släpps den 29 april. Sen åker hon på turné, med stopp på platser som Malmö, Hultsfred, Uddevalla (Solid Sound) och Borlänge (Peace & Love).