Folkmord, kolonisering och övergrepp. Den samiska popartisten Sofia Jannok svänger sig med hårdare ord än många branschkollegor – inte minst på nya albumet. För Musikbloggen berättar hon om rättegångsljuden på skivan, elden bakom kampen och om en oväntad utskällning …

– Jag rivstartar veckan efter skivsläppet, med en festival på Seychellerna. Det är nåt karnevalaktigt med folk från hela världen. Vi får se hur min musik passar in där! I maj åker jag till Minnesota, för två konserter och lite äventyr. Det är mycket urfolksnärvaro där, så jag rekar för fullt efter några att spela in med. Det vore häftigt.
Sofia Jannok och hennes pop på samiska, engelska och svenska passar lite var som helst. Ibland jojkar hon på en fjälltopp. Ibland på Seychellerna. Ibland representerar hon samerna under ett finjippo i Umeå.
Alltid med politiska mellansnack – inte alltid utan friktion.
– Jag fick en utskällning av Umeå 2014:s arrangör, när jag hade uttryckt mig regeringskritiskt, med den dåvarande handelsministern i publiken. Kallak-kampen brann som mest och jag blev skärrad av att bli utskälld för nånting som jag har stått för hela tiden. Hemma skrev jag mitt svar – ”I ryggen på min kolt”.

Rappade om ”folkmord”
Låten är ett av två tydligt politiska, svenskspråkiga bonusspår på den fjärde, nysläppta skivan ”Orda – This is my land”. I texten säger Jannok bland annat ”folkmord”.
– Det är ju ett ganska hårt ord, men om staten fortsätter att kolonialisera Sápmi och breder ut gruvor så det inte går att leva här, så dör ju urfolkskulturen ut. Då är den samiska kulturen något som man kommer läsa om på museer.
Det är därför vi kämpar, på ett politiskt, kulturellt och privat plan. Sápmi har en stark överlevnadsvilja.

Ljudspår från domstolen
Jannok skriver hårda texter och är med på rättegångar i Sverige och internationella urfolksmanifestationer i Paris. Hon gillar stödet från kultur- och sameminister Alice Bah Kuhnke, fast annars är responsen från politiker klen.
Men några lär få Sofia Jannoks nya album på posten. Och den som trycker på play möts av inslag omöjliga att blunda för. Mellan låtarna har Jannok lagt in ljudupptagningar från domstolen.
Det handlar om samebyn Girjas, som av tingsrätten till slut fick rätten att förvalta jakt och fiske på markerna som de så länge har bott på.

På Jannoks platta hörs statens ombud samt statens enda vittne, som frågas ut av samebyns advokat. Det är rätt obehaglig lyssning.
– Med min musik strävar jag efter att föra in Sápmi till den allmänna världsbilden. Till och med när staten i brinnande nuet uttalar sig så grovt om mitt folk, är det så få som får reda på det.

”De anser att vi är borta”
– Så jag tog med det för att fler ska få höra statens syn på mitt folk. De anser att vi redan är borta, på ett sätt, säger Sofia Jannok.
Tingsrätten gav alltså samerna viss rätt, men staten har överklagat folkets rätt till marken och ärendet lär gå vidare till hovrätt. Lika bra, tycker Jannok, att frågan tas upp i en ännu högre instans. Samernas kamp mot nya gruvetableringar fortsätter …

Tidigt på tv
Sofia Jannoks föräldrar har fört över sin envishet på henne. Hon pratade samiska hemma och gick i samisk skola fram till högstadiet. Sen kom det dagliga motståndet. Hon och många med henne behöver alltid förklara och försvara sig.
Det kan bli tröttsamt.
– Man fick ju balansera och välja sina strider, för att ändå få vara en vanlig skolungdom. Men jag började jojka offentligt redan då, så jag hade ingen möjlighet att kamouflera mitt ursprung. Det var bara att slå på teven, minns Jannok och skrattar lite.

”Vill inte vara svensk”
Musiken är dock en skön ventil, där Jannok kan uttrycka det där som hon kanske valt att inte debattera. I musiken kan hon ta hand om känslorna. Bädda in dem i poesi.
– ”Orda” [i skivtiteln, reds. anm.] betyder trädgräns. För mig är trädgränsen en symbol för en plats där två helt olika landskap möts. Och båda är starka. De finns där sida vid sida och båda kan existera på samma villkor, säger artisten och fortsätter:
– Diskussionen handlar hela tiden om att Sverige ska vara homogent, att alla ska ha rätt att vara svenskar. Men jag är inte svensk, jag vill inte vara svensk, utan jag vill ha rätt att vara same. Normen behöver inte vara bara en sak, säger Jannok.

Har börjat rappa
Förutom den samiska kampen så ryms kärlek på skivan. Och ibland har sång och jojk bytts ut mot rap. Det beror dels på att artisten hade så mycket text som behövde få plats, dels på att rap är ett beprövat verktyg för att kämpa emot förtryck.
– Och ingen ska kunna säga vad ett Sofia Jannok-sound är. Skivan får inte låta som den förra.
I år lär Sofia Jannok stå på en scen åtminstone ganska nära dig. När du har lyssnat på skivan har hon en inte helt oväntad önskan …
– Jag hoppas på en fet allians med Sápmi!