GÖTEBORG. När hjältarna från den tidiga 70-talsrocken har börjat falla ifrån verkar Bryan Ferry inte åldras alls.
Den här showen andas precis lika mycket stil och finess som alltid.

Möjligen har de grå håren blivit några fler men för att vara 70 år fyllda ser Bryan Ferry närmast provocerande bra ut, avslappnat elegant i mörk kostym och uppknäppt skjorta.
Rockens meste dandy säger nästan ingenting, rör sig aldrig mer än han behöver, och hela framträdandet har en fascinerande lätthet över sig.
Samtidigt är han högst närvarande, spelar gärna piano och lite munspel, och sjunger lika själfullt och målande som någonsin.
Framför allt snålar han inte.
Snyggt, smakfullt dämpat ljus, gärna i blodrött och lila. Fantastiskt bra ljud. Och, som alltid med Ferry, ett väldigt starkt band. Nio personer plockar fram alla nyanser av blått i ”More than this” och John Lennons ”Jealous guy” men får också ”If there is something” att ånga av countrysoul och partyt att rulla i ”Let’s stick together”.
Violinisten Lucy Wilkins och saxofonisten Jorja Chalmers snor showen flera gånger med magnetiskt skarpa solon.
Och Ferry mixar sin cocktail med omsorg. Han vet att få har kommit för hans jazzevergreentolkningar men desto fler för de oefterhärmliga Roxy Music-klassikerna och 80-talets solohits. Men känslan blir aldrig greatest hits, för Ferry väver även snyggt in nummer från senaste albumet ”Avonmore” och två av sina älskade Bob Dylan-covers.
Det är gediget bra hela vägen. Och när David Bowie och Lou Reed inte längre finns med oss värmer det förstås lite extra att en annan av det tidiga 70-talets främsta popikoner tycks kunna hänga i ett bra tag till.

Bryan Ferry uppträder på Malmö Live på torsdag och Stockholm Waterfront på lördag.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!