BLUES Få artister kan presentera album nummer 23 i karriären. Att Eric Clapton dessutom gör det med både sin unika ton intakt och fortsatt respektfulla tolkningar är en seger i sig för fansen. Här finns förmodligen väldigt lite som letar sig fram till en ny publik men heller inget som grusar ned gitarristens gedigna rykte.
Med ”I still do” fortsätter Clapton att landa i bluesrötterna och återvänder samtidigt till den legendariske producenten Glyn Johns, knappt 40 år efter samarbetena ”Blackless” och klassiska succén ”Slowhand”. Det är brokigt i låtlistan, med allt ifrån ett par J.J. Cale-original till Bob Dylans ”I dreamed I saw St. Augustine”, och de egna originallåtarna är få. Men i sin ”Spiral” har britten ändå en av albumets finaste stunder.
Roligast och som mest inspirerad låter däremot Clapton när stratan får fuzzsjunga som allra mest, som i Robert Johnsons deltabluesiga ”Stones in my passway”. Där borde 71-åringen befinna sig ännu mer.
BÄSTA SPÅR: ”Stones in my passway”.

LÄS FLER NYA SKIVRECENSIONER HÄR!