Nu på fredag gör svenska Hashish sitt första livegig någonsin. Första fullängdaren ”A product of” släpptes i mars i år. Men bakom den psykedeliska, loungiga elektrofunken finns många års erfarenhet.
Där står exempelvis Stefan Kéry, som har gett ut band som Dungen på sitt skivbolag Subliminal Sounds. På 70-talet spelade han i punkband och på 80-talet i ett av Sveriges första rena garageband – The Stomachmouths.
Inför det första framträdandet, på Debaser Strand i Stockholm, har Musikbloggen fått 15 låtar med sånt som Hashish gillar. Vi tog ett litet snack också. Bland annat om loggan. Lyssna, läs, le:

Hej Hashish! Hur förbereder ni er för fredag?
– Just i dag har vi lagat och ätit en fantastisk omelett. Vi blev jättesugna på godis efteråt, så vi gick allesammans till kiosken och tjackade Pollypuffar med havssalt. Dom e skitgoda!

Första giget alltså… Hur färskt är bandet? Är ni gamla kompisar?
– Purfärskt. Jo, vi har ju alla setts en del innan och somliga har till och med lirat lite tillsammans.

Måste en artist visa vad den står för, till exempel politiskt?
– Artisteriet kan få stå för sig självt … Vi kommer stå för oss själva, tillsammans. Säkert kramas efteråt också.

Hur valde ni bandnamnet?
– Det är ett mycket vackert ord. Helt otroligt att det inte var taget tidigare.

Motivera loggan!
– Knullfötter är en klassiker och de passade bra in här.

Folk gillar att nämna 60-tal, 70-tal och Goat för att förklara Hashish. Hur förklarar ni musiken?
– Helst genom att spela den, men jag tror att jag yppade ”third eye lounge” nån gång.

Låter Hashish 2016, tycker ni?
– Säkert.

Om ni fick flytta till ett annat årtionde – vilket? Varför?
– Långt framåt som fan. 20016? Undrar vad det görs för musik då.

Varför behöver ni skapa musik?
– Det är liksom en drift som ligger i DNA:t.

Vilken av era egna låtar är er favorit? Varför?
– Det är nog olika beroende på vem du frågar…

[Här följer en anekdotparad, reds anm]

”Bliss” för att en av bandmedlemmarnas sexåriga dotter, som låten är uppkallad efter, är en sån underbar person.

”Fly away” för att den liksom är för att minnas första gången vi surfade på Oahu och sedan drack en mai tai på House Without A Key längs Waikiki Beach.

”The light” för att Stefan fick en otroligt fin Lucifer-jacka av den otroliga och legendariska filmregissören Kenneth Anger, som passar perfekt att klä upp sig till ackompanjerad av denna låt.

”Outer spaced” för att den påminner en av oss om några utomjordiskt smarriga burgare från White Castle som går under öknamnet ”rat burgers”.

”Can you make it” påminner om när en drar från en bra skejtsession till ett disco och träffar nån en verkligen diggar och sen sticker hem tidigt tillsammans… Det där en vill ska hända.

”Miracles” för att det är som när en annan av oss får sitt tionde knack på ett favorit-flipper-lir. Allt lite mirakulöst.

Utöver Strand – var kan vi få syn på er i år?
– Vi kommer att dyka upp på fina Emmabodafestivalen i sommar. Så får vi se vad mer det kan bli.

Hur vill ni att vi ska känna oss när vi lyssnar på er spellista?
– Sköna, liksom.