Kent är alltjämt soundtracket till livet
av
Vi är inte längre där
Sony
ROCK Att jag älskade Kents debutalbum 1995 och i dag föredrar det sentida Kent har förstås en hel del med mig själv att göra.
Vi är i samma ålder, och låtskrivaren Jocke Berg har aldrig låtsats befinna sig någon annanstans i livet än precis där han är.
Här, på den första singeln från kommande farvälalbumet ”Då som nu för alltid” – den förra, ”Egoist”, ska inte vara med på plattan – sjunger han om minnen och saknad och att gå vidare, om värdet i att ha syskon och om att behöva gå på begravning för nära släktingar.
Det låter kanske inte så rock’n’roll, men det är ämnen som tenderar att komma allt närmare på andra sidan av 40-strecket. Och vi som har levt med Kent som ett soundtrack till tillvaron i över 20 år är förstås tacksamma för att de vill fortsätta vara just det.
”Jag glömde hur man längtar/en konsekvens av att ha allt” sjunger Jocke Berg, så det bränner till mitt i medelklasshjärtat.
Musikaliskt är ”Vi är inte längre där” kanske inte riktigt lika popskarp i kanterna som ”Egoist” men låter desto mer klassiskt Kent. Som det gärna får göra när finalen närmar sig. Storslagen, ödesmättad synthrock med distinkt ringlande elgitarrer.
Och efter några timmars intensiv spelning känns även den här låten som en alldeles självklar del i bandets katalog.