Lufta vaderna – tillsammans med aprils tuffaste musik
avI en i alla fall tänkt typindelning av individer finns det två slags människor: De som bär shorts och de som lever för de stunder då en sval bris möter vader och knän.
Till den senare kategorin hör en av mina bättre vänner. Inga namn nämnda, men vi kan kalla hen för Retep. Hen gör ett stort nummer av att klä sig så luftigt som möjligt. Jag tror jag såg hen i långbyxor av något slag lär ha varit strax före prinsessan Estelles födsel, senast hen bar jacka var troligtvis förra gången kvicksilvret var nere på Sibiriennivå (dödsmetallhoodies modell lager på lager värmer ju så bra) och i stort och mycket har personen i fråga en stil så avslappnad att ett gäng surfardudes framstår som synnerligen korrekta och tillknäppta i jämförelse.
Själv sällar jag mig inte riktigt till samma självspäkande skara som just Retep. Därtill är jag nog lite för frusen, även om jag helst sover i behagligt kylskåpssval temperatur och då gärna med ett generöst antal kroppsdelar utanför täcket, och gärna drar på mig såväl långkalsonger som raggsockor då snålblåsten drar runt knuten.
Därför är jag nu ytterst lycklig över att även jag kan lufta mina Carhartt-shorts efter vintervilan längst in i garderoben. Att den där otympligt jättesköna jackan kan hängas undan för säsongen och att jag de närmaste månaderna enbart kommer bära mössa av rent estetiska skäl, i stället för av tvång.
Kort sagt: Tacka fan för att det är vår igen.
Kanske ter det sig då väldigt naturligt att ett av de mest braskande spåren på rekapitulationen av den gångna månadens mest nödvändiga musik i den hårdare skolan är just shortsmetallens kanske främsta ambassadörer, nämligen snart albumaktuella Hatebreed. På spellistan för april, som vanligt med största fingertoppskänsla vald av undertecknad, hittar du nämligen bland annat videospåret ”Looking down the barrel of today”, tillsammans med andra topplåtar signerade bland andra Deftones, Dynazty, Ihsahn, Volbeat, Katatonia, Dark Funeral, Gojira och Whitechapel. För att nu nämna några få.
Som vanligt handlar det om en ganska så brokig skara. Lite sött, en aning surt och väldigt mycket salt. Få lär gilla allt, men det finns givetvis något för alla i närmare sex timmar.
Som vanligt – spela lagom jättehögt och länge.