All Eagles-succé till trots är Don Henley innerst inne fortfarande en country boy från Texas.
Det är när han verkligen går tillbaka till rötterna som den här showen verkligen berör.

Efter Glenn Freys bortgång blir det inget mer Eagles, det var Don Henley tydlig med att signalera i vintras. Så nu är det till Henley vi får vända oss om vi vill höra det bandets kaliforniska klassiker.
En och annan i publiken har säkert kommit för Eagles-låtar i kväll, och vi får de facto några stycken, men Henley har också sagt att han inte är intresserad av bli en jukebox, så fokus ligger kraftigt på hans framgångsrika 80-talsplattor och, framför allt, på lysande fjolårscomebacken ”Cass county”.
Där omfamnar Henley sina countryrötter, musiken som formade honom under uppväxten i Linden, Texas. Och på scen ramar han och sjumannabandet in med pedal steel, fiol, mandolin och tre strålande körsångerskor – Erica Swindell, Lara Johnston och Lily Elise – som både greppar Louvin Brothers gamla ”When I stop dreaming” och i duetter ledigt fyller skorna efter såväl Dolly Parton som Martina McBride.
Henley är ju även den lysande uttolkaren av mörkret och smärtan som lurar under den vackra ytan och framgångsfernissan i Los Angeles. ”Sunset grill” och ”The end of the innocence” kommer fortfarande åt något, och är dessutom raffinerat komponerade låtar.
Att han plockar in Eagles episka, sällan spelade ”The last resort”, om människans eviga tendens att förstöra för sig själv, känns som en kommentar till det politiska läget hemma i USA. Den något oväntade covern på Tears For Fears ”Everybody wants to rule the world” likaså.
Det hedrar även Henley att han lyckas få publiken att lägga undan sina mobiler under nästan hela showen (”As we used to say in the 60’s: be here now”). Samtidigt känns han själv inte alltid hundraprocentigt närvarande, somliga av de där måste-låtarna går lite på rutin.
Och en del av allt det där som sålde skivor på 80-talet har de facto tiden inte varit så snäll emot.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!