Foreigner når inte ända fram i småregnet
av
Foreigner
Festival Stage, Sweden Rock.
Bäst: Just i dag känns just öppningsraden i ”Juke box hero” (”Standing in the rain…”) väldigt passande.
Sämst: Solopartiet. Så klart.
NORJE. Saxofon! Maracas! Tamburin! Keyboardspel med plektrum!
Hoppsan, Kerstin – ett trumsolo också!
Även med en bantad repertoar jämfört med den de har spelat på den nu pågående turnén ämnar de 40-årsfirande AOR-legendarerna bjuda på extra allt. De har en närmast övertänd Jeff Pilson på basplats, en sjukdomsdrabbad men ändå ständigt leende Mick Jones på scenen och – inte minst – ett knippe bra låtar som först och främst inte heter ”I want to know what love is”.
På något sätt skulle det kunna bli fantastiskt. Speciellt då Foreigner är på sitt mest publikfriande humör och radar upp sina mest inetsade låtar under cirka 70 minuter.
Ändå blir det emellanåt väldigt enahanda. Att stryka den akustiska ”Say you will” ur repertoaren sargar dynamiken och gör att tankarna emellanåt vandrar i väg i småregnet.
Bokade jag tvättstugan till onsdag eller torsdag?
Ska jag äta nu eller under The Hellacopters?
Hoppsan, Kerstin – nu blev det lite maracas igen.
Alltid något.
LÅTLISTAN 1. Double vision 2. Head games 3. Cold as ice 4. Dirty white boy 5. Feels like the first time 6. Urgent 7. Juke box hero Extranummer 8. Long, long way from home 9. I want to know what love is 10. Hot blooded
