Efter att ha körat bakom artister som Lykke Li och Agnes blev Stockholmsartisten med Barbados-rötter – Naomi Pilgrim – en av Sveriges nya klara popröster.
Låtar som ”House of dreams” har du troligen hört. Nu är nya EP:n ”Sink like a stone” här. Fylld med kärlek, konstaterar hon själv, men under intervjun kommer också ilskan fram. Den mot envis rasism, som skördar offer även i dag.
Titelspåret är inspirerat av afroamerikanen Eric Garners död under polisvåld i New York 2014.
Efter EP och intervju kanske du behöver lite ny pepp. Längst ner hittar du därför en spellista som Naomi Pilgrim har satt ihop exklusivt för Musikbloggens läsare.

Hej Naomi! Hur känner kring släppet?

– Den nya låten som släpps med EP:n är min hommage till min mamma och är nog det finaste jag och Fredrik Okazaki gjort tillsammans, så det känns fantastiskt. Jag har jobbat med EP:n ett bra tag och det känns sjukt rättvist mot låtarna att ge dem space och egna vingar nu!

Hur lätt eller svårt var det att skapa den här EP:n?

– Både svinlätt och assvårt. Jag har nog aldrig varit så mycket under ytan som med arbetet kring den här EP:n, men jag får skylla mig själv eftersom jag bestämde mig för att det viktigaste var att jag skulle vara ärlig mot mig själv i processen. Samtidigt finns det ingen bättre känsla i världen än den när en plötsligt når den där punkten då låten blir ens caretaker i stället för tvärtom. Det är extremt belönande.

Vad handlar titelspåret ”Sink like a stone” om för dig? Hur påverkade Eric Garners omskrivna död dig?

– Den handlar om att alla är lika värda och in the end finns det inte rum för att tvivla på det. Så get with the program. Det är så jävla kontraproduktivt att spela på sina fördomar och om jag inte har en aning om vad du har gått igenom i ditt liv så borde jag som vettig människa rimligen höra din story innan jag dömer dig. Det verkar så enkelt för vissa att bara slå bort ett liv som om det inte är värt någonting, men är det verkligen det?

– I Eric Garners fall tog laglösa människor skydd bakom lastgamla rasistiska strukturer som berättigar deras våld gentemot svarta, i lagens namn. Var fri men kom inte här och tro att du är så pass fri att du har samma rättigheter som dina medmänniskor, liksom. Vad hände med Alexander Bengtsson, till exempel?

Vad kan vi göra i våra vardagsliv för att bekämpa rasismen, tänker du?

– Vi kan börja med att lyssna på de människor som inte beskrivs som vinnare i historieböckerna. På de vars land vi tagit och vars folk vi har förslavat. Sverige är rätt omedvetna om sin roll i historien, utöver vårt kungahus och de krig vi fört här i Skandinavien, tror jag.

– Jag lärde mig nyligen att vi hade ”n***rpiskor” på vår gamla koloni St Barths, till exempel. Behövde det delas ut mer än 28 rapp, var husfrun tvungen att få ett domstolsbeslut, men varje rapp var grov misshandel då det slet upp både kött och blod. En ej asskön svensk gammal tradition, alltså.

Vad kan du göra, som artist?

– Det jag kan göra är att belysa problemet, lyfta mitt perspektiv och försöka få mina medmänniskor att förstå att jag inte höjer rösten för att jävlas, utan snarare för att vi fortfarande graderar människors värde och rätt att få finnas till.

Vilka andra teman är stora på EP:n?

– It’s all about the love!

Vilken låt känns starkast i dig just nu?

– ”Mama”. Kanske att jag ”sidar” med den, eftersom den är inte är släppt i skrivande stund, men det är också svårt att inte sätta låten om den starkaste och bästa kvinnan jag har i mitt liv först.

Känner du att de här låtarna är mer personliga än dina tidigare?

– Både jag och nej. Min gamla dänga ”House of dreams” skrevs efter mitt uppbrott från en person, sedan fem år tillbaka. Den handlar om att hitta tillbaka till sig själv och att våga älska igen – och det är ju sjukt personligt.

Hör du någon skillnad i ditt sound? Jag tycker mig höra mer dansgolvsmörker.

– Jag gillar den referensen. Håller med!

Du gillar korta släpp, va? Varför?

– Haha, ja. Jag vet inte riktigt. Jag hade ju kunnat släppa ett album med mina samlade spår, men det är najs med shortys. En sak i taget, liksom.

Kan en höra de här låtarna live i sommar?

– O ja! På Stockholm Music & Arts, till exempel. Jag spelar på Trädgårdsscenen och Patti Smith headlinar, så jag kommer vara grovt starstruck och lycklig.

Du har ju gjort en spellista till oss. Vad hoppas du att vi ska känna när vi lyssnar på den?

– Shit vad mycket bra musik med bra budskap det finns!