NORJE. Att ställa sig på nydöpta Lemmy Stage känns förmodligen i hjärtat på en rad artister.
Inte minst för musiker som Lita Ford, som länge haft historien om hur hon och Motörhead-ikonen vinglade hem från stamstället Rainbow Bar & Grill på Sunset Strip. Hur de inte lämnade Lemmys hem på tre dygn och kom ut med låten ”Can’t catch me”.
Vi får den berättad i dag med men så många fler Lemmy-känslor blir det inte. I stället håller Lita fokus på sin charmiga, rättframma trivselhårdrock som är bäst inramad av 80-talets obekymrade aura.
I ett Norje med berg- och dalbana-sommar, regnovädret kör katt och råtta-lek med den stackars tappra solen, lyckas hon bygga upp en fin stund där framför allt självbiografiska ”Living like a runaway”, The Runaways-klassiska ”Cherry bomb” och ljuvliga duettballaden ”If I close my eyes forever” landar bäst.
Det är lite löst i fogarna, det surrar några sura gitarrtoner över festivalfältet ibland och stämsången skaver då och då. Men det mest uppenbara är att Litas karriär saknar minst ett par riktiga starka låtar för att eftermiddagsmyset ska nå längre.