ROCK För sexton år sedan slog Thomas Rusiak ut ett par väggar i Sveriges hiphop-kontor, med debutplattan ”Magic villa” och superhiten ”Hiphopper”.
Att en Teddybears-cover blev hans genombrott känns helt rätt så här i backspegeln då båda akterna vägrar foga sig i en genre. I stället gödslar de glatt med alla omöjliga influenser.
På Stockholmsproducentens andra fullängdare ”In the sun” (2003) blev det mer psykedeliskt. Men nysläppet ”Ride” hamnar inte där en hade kunnat leta – mitt emellan de tidigare två – utan står snarare vid sidan av och triumfskrattar åt hur roligt det är att labba med allt från filmisk alt-rock, jazz och drum’n’bass till trevligpop à la Storbritannien, triphop och annat elektroniskt.
Texterna är mer personliga än förr och framförs med en grungig rockstämma – aldrig med rap. En förlust, kan tyckas, men jag gillar modet i att skrota ett signum till förmån för något nytt. Eller, nåja, nygammalt, eftersom 90-talet har ett grepp om albumet.
Men det når aldrig kvävningsgrad. Skivan låter förvånansvärt fräsch och när Goran Kajfeš och Per ”Ruskträsk” Johansson bjuds in för en instrumental jazzduell i låten ”Derringers” blir det ren lyx.
I den nästan drunkningsfarliga uppsjön av bra, svensk musik hade jag glömt att en kunde sakna soloalster från just Thomas Rusiak. Det ska erkännas. Men nu är jag pepp på mer.
BÄSTA LÅT: ”Derringers”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!