POP Det finns mysterier och det finns The Avalanches.
För sexton år sedan släppte det australiska och elektroniska popkollektivet från Melbourne albumet ”Since I left you”. Med hjälp av ungefär 3000 samplingar klippte och klistrade de ihop en mjuk drömvärld. Att lyssna var som att stiga in i popmusikens svar på Nangijala.
Sedan blev det i princip tyst. Uppföljaren dröjde och dröjde och dröjde och verkade till slut gå samma öde till mötes som ”Detox” med Dr Dre. Hur länge The Avalanches har varit borta märks när jag hittar en intervju med bandet från 2001 på musiktidningen Sonics sajt. Inte förrän jag läser det finstilta inser jag att det var jag själv som skrev artikeln.
En av medlemmarna, Robbie Chater, berättade bland annat hur de avfrostat ett kylskåp med en hemmagjord eldkastare (kylkåpet smälte). Chater var förundrad över klaviaturspelaren James Dela Cruz som gillade att elda upp bandets egen scenutrustning när han fick feeling. Chaters favoritspelning var naturligtvis när en annan medlem bröt benet på scen. Och han avslutade med att hylla Brian Wilson. The Avalanches jagade hela tiden efter det vemodiga sepiatonade solskenet hos The Beach Boys.
Den extremt försenade andra skivan tar vid exakt där ”Since I left you” tonade ut. Om man lyssnar på dem efter varandra kan det vara svårt att veta när debuten slutar och ”Wildflower” börjar. Något som har fått vissa att börja muttra förnumstigt om nostalgi och svunna tider. Säg hej till publiken, nme.com.
Åh, om det ändå vore så lätt. Vinylplundrarna i The Avalanches hade nog inget med samtiden att göra när de slog igen heller. De var en resort för trötta öron, en plats där ingen behövde tävla om uppmärksamheten och slå sig för bröstet.
Själv blir jag fånigt lycklig över singeln ”Frankie Sinatra”, där The Avalanches samplar Wilmoth Houdinis ”Bobby Sox idol”. En knarrig röst sjunger om calypso över ett beat som Eminem kunde ha använt i en låt där han springer runt i kroppsstrumpa och mantel. Det är lika glädjande att albumets långa gästlista innehåller alla ifrån rapparen Danny Brown, hiphoplegendaren Biz Markie och sarkastiske croonern Father John Misty.
”Wildflower” är en ljuvlig liten korkek med utsikt över en gränslös sommaräng där tjocka humlor letar efter nektar i färgsprakande soulblommor.
Jag stannar gärna kvar där medan de andra tjurarna stångas och slåss.
Och suger på ett halmstrå.
BÄSTA SPÅR: ”Because I’m me”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!