NORRKÖPING. Vissa band lever i symbios med sin publik.
Five Finger Death Punch lever på den.

På ett sätt är Las Vegas-bandets framgångssaga rätt konstig. Rent musikaliskt har det inget unikt att föra till bordet; bygger snarare en grund på Panteras och Slipknots groovemetal och slätar av hela kalaset med refränger som egentligen är lite för snälla för en grupp vars sångare viftar hotfullt med ett baseballträ, likt i extranumret ”Over and under it”.
Likväl har svenskarna med öppen famn tagit Five Finger Death Punch till sina hjärtan. Vårdar relationen ömt och har genom åren tryckt upp dem från förbandsmaterial till huvudunderhållning på arenor likt Hovet i Stockholm.
Och nog för att kärleken är besvarad. Väldigt medvetna om att karriären tar slut samma dag som leden framför en scen likt Luna börjar tunnas ut bjuder kvintetten på sin mest inbjudande sida. Ivan Moody interagerar ständigt med folket längst fram, sjunger den akustiska ”Battle born” samtidigt som han kör en kramkavalkad längst fram vid stängslet och tycker att det är jättekul att en tjej lättar på toppen framför kamerorna.
Just i denna omedelbara närkontakt ligger säkert också en stor del av gruppens framgångsrecept. För när det gäller det musikaliska är de endast undantagsvis något annat än onödiga.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER FRÅN BRÅVALLA 2016 HÄR!