Fyra nyanser av grått med The Amazing
avROCK Det lönar sig att ha samma lugna sinne som tjuren Ferdinand när man lyssnar på The Amazing. Den som har bråttom och letar efter snabba och slagkraftiga melodier får nog titta åt ett annat håll. Rockkvintetten, som genom medlemmarna har kopplingar till det svenska neoproggbandet Dungen, gör inte musik som skriker lyssnaren i ansiktet. Låtarna svävar fram.
Atmosfären är minst lika viktig som melodierna. Den drömska stämningen förstärks ytterligare av att sångaren och gitarristen Chistoffer Gunrups texter är svåra att tyda. Sången ligger hela tiden så lågt i mixen att man måste trycka hörlurarna hårt mot öronen för att höra orden.
The Amazing improviserar fram musiken i makligt tempo och med få livetagningar i studion. Ibland låter det som om gitarren från en av Jackson Brownes mjukaste 90-talsinspelningar ”The barricades of heaven” sitter på en äng och röker på tillsammans med ett brittiskt och pastoralt psykedeliaband. Andra stunder checkar en sömnig Chris Isaak in på ett hotell i Twin Peaks och lyssnar på James Browns ”Funky drummer”.
Men The Amazing är först och främst ett spa för trötta och stressade öron.
BÄSTA SPÅR: ”Floating”.