GÄVLE. Vanligtvis behöver doomlegendarerna ingen extra uppbackning för att skapa en rent av gastkramande stämning.
I kväll får de ändå det.
Via en metalpåve som hipp som happ dyker upp mitt i framträdandet.

På många sätt är Candlemass moderna karriär en blandning av succéer och missöden. Från det inte helt avslappnade återbildandet av kärntruppen med Messiah Marcolin runt millennieskiftet, till en likaledes turbulent och därtill livesvag period med amerikanske Robert Lowe som därpå följande och nu, mer nyligen, med bandmotorn Leif Edlings utbränningssjukdom.
Det är implikationer som kan slita och tära på de mest hållfasta av trupper. Men i och med rekryterandet av väldigt scenerfarne Mats Levén som sångare tycks ett lugn ha lagt sig över gruppen, vilket inte minst visas av dess aningen överraskande skivcomeback med junisläppet ”Death thy lover”.
Något från denna, högst utmärkta, ep får vi inte. Men därtill en fullkomligt överkörande tyngduppvisning som kaxigt nog spränger in det i sammanhanget väldigt obskyra ”The dying illusion” som andranummer och som smular ner ofantligt många introversionspoäng i avrundningsnumret ”Solitude”.
Måhända går det att peka på detaljer som brister. Som att ljudet luddar ihop sig till en trasslig boll mellan varven. Eller att en senare speltid hade gjort den eldfängda showen större rättvisa.
Men samtidigt så vänds allt upp och ner under ungefär åtta minuter strax efter en väldigt fantastisk ”At the gallow’s end”. En välkänd figur från bandet Ghost skrider in på scenen. Sjunger en väldigt Messiah-lik ”The well of souls” samtidigt som publiken mest tycks stå och nypa sina kamrater i armarna.
Är det verkligen Papa Emeritus III som står där och gör just det här inför en gles grusplan i Gävle?
Är det här ett av de mer märkliga och ändå superpassande gästinhopp vi har sett på en svensk hårdrocksscen på länge?
Hur som helst. De gastkramande tonerna snirklar sig runt och griper tag. Och lika snabbt som han från kulissen äntrade scenen är spökpåven borta.
Och strax därefter ser jag en rad ärrade hårdrockare som står och nyper sig i armarna.

LÄS FLER RECENSIONER FRÅN GEFLE METAL FESTIVAL HÄR!