ROSKILDE. Lita aldrig på artister som säger att de ska lägga av.
Speciellt inte LCD Soundsystem.
Men frågan är om det finns ett bättre festivaldisco än hipstergenerationens The Band.
LCD Soundsystem lade ner med buller och bång och mullrande basgångar i april 2011. De gjorde sin sista konsert på Madison Square Garden i New York med en rad gästartister. 2016 är de tillbaka.
Med facit i hand känns det nästan som en noggrant planerad affär. Inget skapar större efterfrågan än frånvaro. För varje år som går växer bandnamnets bokstäver på festivalaffischerna och i dag är James Murphys hjärtebarn en självklar headliner. Men det dröjer inte många sekunder innan alla eventuella och cyniska invändningar släpper sargen och börjar spela luftkoskälla.
Bandet ser ut som om de precis har gått av scenen på Madison Square Garden, tagit flyget över Atlanten och pluggat in instrumenten i Roskilde. James Murphy står och ser deprimerad ut med en mikrofon framför näsan och ett stilenligt hål på ena kavajaxeln. Maskinparken på scenen är ett imponerade second hand-berg av blinkande vintage-elektronik. Musikerna får knappt plats.
Tankarna går hela tiden till den klassiska konsertfilmen ”Stop making sense” med Talking Heads. LCD Soundsystem tar musikaliskt vid exakt där eftertexterna började att rulla. Med utgångspunkt från var Talking Heads befann sig 1983 försöker James Murphy fortfarande fånga ljudet av sin egen samtid. Ingen skulle exempelvis bli förvånad om David Byrne tog på sig gigantiska axelvaddar och klev upp på Roskildes största scen mitt under ”Daft Punk is playing at my house”.
Electrofunkiga beats dränks av feedback. Discotrummor krockar med Kraftwerk. Febriga new age-gitarrer bråkar med slagverk och trummaskiner. Synthar funkar med punken. Classic rock dansar med classic house. Den kalejdoskopiska mixen binds ihop av ett genomträngande groove som borrar sig rakt genom kroppen.
Furiösa ”Yeah” punkterar trumhinnorna. ”All my friends” tillägnas förebilderna i New Order. Och ”Losing my edge” är fortfarande den funkigaste ålderskrisen som går att hitta och officiell nationalsång för Rockjournalisternas Förenta Stater. Texten om hur en åldrande hipster inser att hen har blivit frånsprungen av yngre och vackrare och coolare förmågor borde de flesta över 35 kunna identifiera sig med. Och nu kan ytterligare en rad läggas till:
”I saw the second coming of LCD Soundsystem at Roskilde 2016 — I’m losing my edge.”
Konserten lockar ingen massiv publik. Men alla tappra som trotsar den kyliga natten är fanatiskt hängivna. Många längst fram skrattgråter av glädje. Ingen vill gå hem. Snälla, vad som helst utom det. Måndagen kan vänta.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

LÅTLISTA 1. Us v them 2. Daft punk is playing at my house 3. I can change 4. Get innocuous! 5. You wanted a hit 6. Tribulations 7. Movement 8. Yeah 9. Someone great 10 Losing my edge 11. Home 12. New York, I love you but you’re bringing me down 13. Dance yrself clean 14. All my friends