Popduon Next Stop: Horizon har haft en lite slingrig och krokig karriär. I stället för att kämpa sig upp på listor hemma har de exempelvis jobbat flera månader på en teater i Tyskland.
Nu börjar Göteborgsbandet bli redo att släppa ett nytt album. Den nya plattan, som troligen ges ut i oktober, lär bygga mer på elektroniskt och tydligare melodier än tidigare material. I dag är det premiär för nya singeln ”Everyone’s earthquake” och undertecknad tycker sig höra både konfetti, konstpop och något svenskt elektroniskt.
Vi firar släppet med en ny musikvideo och en intervju:

Hej! Vem mejlas jag med?

– Det är Pär Hagström som sitter vid tangentbordet – ena halvan av duon. Den andra halvan är Jenny Roos. Vi plockar med olika vänner för olika projekt och turnéer.

Vad pysslar ni med just nu?

– Förutom att försöka ha semester, så jobbar vi lite sommar-förstrött med att förbereda folk på sociala medier för vårt kommande skivsläpp … Vi är vårt eget skivbolag för första gången, vilket innebär lite mer jobb än vanligt.

Vad är det för en jordbävning ni sjunger om?

– Det är alltid svårt att kommentera poesi på ett begripligt sätt, men ungefär att alla bär på någon form av sorg som är förknippad med ungdomen; Saker en aldrig gjorde, människor en tappade bort på vägen, kärlekar som fortfarande svider bitterljuvt långt bak i medvetandet… och själva uppvaknandet till insikten att livet inte kommer att vara för evigt. Ett kollektivt trauma som vi får bära tillsammans. En oundviklig katastrof. Everyone’s earthquake. Vackert och outhärdligt.

Vad betyder den här nya singeln för er?

– Mycket, för vi tycker att den blev grym! Vi har jobbat väldigt mycket tillsammans i alla delar av processen den här gången, och känner att det verkligen är vår gemensamma låt, vilket känns extra bra. Sen är det även en ovanligt catchy låt för att komma från oss … En klockren sommarhit om du frågar oss. Haha!

Stämmer det att musik framkallar starkare känslor när en är yngre?

– Njae skulle jag säga. Givetvis förminskas olika upplevelsers tyngd i takt med att en blir rikare på erfarenheter och kickar – the first cut is the deepest, liksom – men samtidigt är det ju bland annat musik som verkligen kan kasta tillbaka en till en specifik känsla eller stämning från till exempel barndomen, och som gör det möjligt att uppleva samma starka känsla om och om igen, fast i minnet… I alla fall är det så för mig.

– Och det är lite det vi försökt göra på den här skivan; återskapa olika sound och stämningar ur minnet för att på så vis försöka komma närmare känslor, tankar och upplevelser från det förflutna. Låter det begripligt? Skivan kretsar mycket kring tillbakablickande … och att det kanske är dags att vi bestämmer oss för ifall vi tänker rädda världen eller inte.

Vad kan vi vänta oss för en skiva?

– En personligare skiva än vad vi åstadkommit tidigare. Också en soundmässigt mer experimentell och roligare skiva än våra tidigare. Jag känner lite att vi för första gången släppt sargen på riktigt och vågat testa saker helt förutsättningslöst, vilket resulterat i något som överraskat oss själva.

Hur skulle ni beskriva genren för er musik?

– Vår grej är ju lite att vi rör oss över många olika genrer, men för den här skivan kanske alternativ art pop med en touch av electrogospel och arenasynth? Kan det vara nåt?

Ni har hängt i Tyskland en hel del, va?

– Japp, både turnérat mycket och jobbat på teater.

Hur var det att jobba så jämfört med att turnera som band?

– Det är väldigt kul att få vara del i ett stort kreativt projekt med många inblandade som då vi jobbat på stadsteatrar i Tyskland. Jag har skrivit musiken till uppsättningarna, och jobbat tätt ihop med regissörer och dramaturger. Ett spännande sätt att skriva musik på; att tematiskt behöva förhålla sig till en specifik berättelse, som passar mig väldigt bra. Det är fint också att få mycket tid på ett och samma ställe, och hinna odla lite djupare relationer med människor än vad som är möjligt på turné.

Längtar ni ut på vägarna nu?

– Jaaa!

Vem i bandet är nöjdast på turné? Och vem surar?

– Alla behöver få sura lite då och då på turné. Precis som hemma! Jenny är sur när hon är hungrig på soundcheck. Det är hon alltid. Vår dotter Fanny kan lacka ur om det blir för långa pass i bussen… och ofta vid frukostbordet av någon anledning. Ofta förknippat med begränsningar utfärdade av föräldrar gällande sylt- och nutella-konsumtion. Våra olika bandmedlemmar är världens snällaste och bästa. Nöjda alltså. Själv är jag så lättroad och glad för att få vara ute och se världen att jag är mest glad och nöjd hela tiden jag med ha ha! Jag är nog nöjdast …

Jag hade inte så bra koll på er förr. Tycker ni att ni fått rättvist med uppmärksamhet eller ej?

– Tja, musikbranschen är ju på många sätt ett stort lotteri… Det är väl bara så det är, och det går ju inte riktigt att säga vem som förtjänar uppmärksamhet och inte. Men det är klart, det hade varit kul om fler människor upptäckte vad vi sysslar med …

Vem borde upptäcka er?

– Alla som är genuint nyfikna på ny musik, och som kanske längtar lite extra efter handgjord musik i en tid då väldigt mycket musik inte spelas live längre. Kanske vore det kul för lite svenska teater- och filmproducenter att få upp ögonen för oss och förstå vad vi går för? Och alla festivalproducenter förstås.

Vad vill ni ge till lyssnaren?

– En liten bit av oss själva. Hisnande ögonblick som öppnar dörrar till minnen som en inte visste om fanns kvar. Kärlek och hopp.

Till sist: Hur ser hösten ut för er?

– När vi har lagt sista handen vid albumet, kommer vi direkt att börja jobba med nästa teaterprojekt som är på Stadsteatern i Saarbrücken, Tyskland. En psykologisk skräck-thriller som heter ”Don’t look now”, som det kommer bli sjukt spännande att komponera musik till! Och om någon gillar vår nya skiva så kommer vi väl få klämma in lite konserter här och där också!