Närvaron, rösten och låtarna sitter. Eva Dahlgren är rätt person på rätt plats då hon inleder sin höstturné i Malmö.

”Jag är gud, säg mig vem är du?” sjunger Eva Dahlgren rakryggad framför sin premiärpublik. Jag är en människa som var tre år när låten släpptes 1991. Men jag är också en person som uppskattar äkta publikkontakt, känslonaken musik och förnyelse som varken sliter loss rötter eller vrickar sig i strävan framåt.
Med fem turnémusiker, inklusive den rätt färgande elgitarristen Anders Stenberg från Deportees, tar popikonen med oss på en oftast rolig, ibland snäppet sömnigare resa mellan gammalt och nytt. Då 80-talssynthen åker fram blir Dahlgrens röst sådär elastiskt mjuk som i ”Vem tänder stjärnorna” (extranummer). En mer avslappnad och stark stämma använder hon i låtarna från sin årsfärska, fjortonde fullängdare ”Jag sjunger ljuset”.
Bandet bygger upp mäktiga crescendon av gitarrer, synthar, allt vildare trummor och Matilda Johanssons bleckblås. Själv spelar Eva Dahlgren på sin gitarrkompanjon sedan drygt 30 år. En annan livskamrat – hustrun Efva Attling – får bland annat höra sin låt ”Jag håller dig”.
Publiken ler när låtskrivaren pratar om uppslukande kärlek. Vi skrattar åt att hennes memoarer lär bli halvlögn på grund av svikande minne och är tysta då musikern introducerar ”Allting om igen”, skriven med författarvännen Bodil Malmsten som dog i februari. Hon gör låten vackert.
Som albumtiteln lovar, sjunger artisten in ljus i ungefär 900 bröstkorgar. Efter drygt 35 år vid micken hade hon kunnat ledsna på att ge av sig själv. Men hon känns oerhört personlig och pepp. ”Jag vill inte passa in där jag inte passar in”, sjunger stjärnan, och jag tänker hurra för det!
Gud eller människa – Eva Dahlgren är Eva Dahlgren och i kväll betyder det en musiker på topp.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

LÄS OCKSÅ: Recension av ”Jag sjunger ljuset”