Regina Spektor är ett älskvärt proffs då hon Halloween-utklädd spelar för ett fullsatt Cirkus i Stockholm.

”Happy Halloween! Om jag spelar en seriös låt måste ni nog blunda. Men lyckligtvis har jag inga seriösa låtar”, säger Regina Spektor till det första av kvällens många publikskratt. På All Hallow’s Eve spelar hon utklädd till katt, med öron, svans, nos och morrhår.
Men vi går inte på det. Den Sovjetfödda, amerikanska låtskrivaren och producenten har ett tydligt allvar och djup som ibland skymtar mellan ursinnigt bankade pianotangenter, ibland i den magnifika sångrösten som kastar sig från den sköraste spindelväv till nära operatryck.
Vackrast är det när hon visksjunger. Härligast är det då hon punkigt vrålar till och stönar rytmer, på ett sätt som hon är ensam om. Om en lite hattig barndom ska tackas för något, är det att Regina Spektor aldrig fick riktig respekt för språkriktighet och ljud. Därför gör hon musik och använder rösten punkigt och lekfullt, även vid 36 års ålder.
Bakom de vitsigt kluriga, med flit banala eller enkla vackra textraderna finns det också en innerlig, ärlig känsla. Det är helt klart det lite knasiga och vackra hantverket i hennes pop som har lockat över 1700 personer till Cirkus. På köpet får förstagångspubliken upptäcka en älskvärd och rolig person, denna ruggiga oktobermåndag.
”Phantom of the opera”-takkronan som hänger kvar mellan Jöbacks föreställningar i lokalen hjälper också till lite med ruggigheten, som passar flera av sångerskans mer dramatiska låtar. Mitt i mörkret blir det dock skratt igen, då amerikanen helt seriöst efterlyser mer Karlsson på taket-prylar i Stockholm. Hon vill köpa en Karlsson-rock, en hatt och en bok – kanske till sitt barn – men ”hittar ju bara Pippi överallt!”.
Spektor säger sig ha forskat lite på ämnet, för att dra slutsatsen att Karlsson är fast i ett copyright-fängelse. ”Release Karlsson from the prison”, vädjar artisten till svenskarna. En lite udda förfrågan, men nu vet alla Spektor-fans hur en kan bli hennes svenska favorit.
Sedan kör hon musikal med nya albumets bästa spår ”The trapper and the furrier”, sprider rap-vibb med coola ”Small bill$”, nostalgiglänser med ”Après moi”, ”Us” och ”Fidelity” samt ruskar om hjärtan med kända ”Samson”.
Artisten tappar faktiskt texten ett par gånger, men hanterar det som det proffs hon är – med ett leende, erkännande och ett glatt tack till fansen längst fram, som fyller i. Jag är, för tredje gången, helt övercharmad av Regina Spektor.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

LÄS ÄVEN: Stundvis världens bästa Regina Spektor (albumrecension)