”Vi är hungriga men sväljer inte mer”… Så lyder en smittande fras i låten ”Knäve” på Mattias Alkbergs senast släppta album ”Personer”.
I dag får det dovt technodansanta spåret en video, regisserad av koreograferna och dansarna Lisen Ellard och Anna-Karin Domfors. Ellard har jobbat med Lulemusikern förr, i föreställningen ”Personer” och videon till ”I spenaten”.
Här tolkas det revolutionära temat i ”Knäve” genom bilder av relationen och rörelsen mellan människa och häst. En slags gestaltning av hästens revolution.
– Som vilda lever de i matriarkat … De pratar genom sinnesstämningar och rörelser: Hur de klipper med svansen, hur de rör huvudet, öronen, hur de positionerar kroppen – allt betyder något! säger regissören Lisen Ellard.
På tisdag drar Mattias Alkberg igång sin Sverigeturné med akustisk musik och diktläsning. Premiären hålls ihop med Iiris Viljanen på Södra Teatern i Stockholm – och kommer absolut inte snudda vid någon amerikansk valvaka. Läs varför, i den bloggexklusiva intervju nedan.

Hej Mattias! Varför fick just denna låt en video?

– Ja, alltså, det minns jag inte faktiskt. Jag har spelat in två skivor efter ”Personer”, där ”Knäve” är med, och skrivit en bok. Men jag är glad att den fick en video. Den är väldigt fin.

Vad betyder ”Knäve” för dig?

– Tanken var att göra en klassisk technolåt med ett tydligt och koncentrerat protesttema. Lite som Underground Resistance eller nåt. Men den blev kanske mer house än techno. Hursomhelst tycker jag mycket om den. Jag hade aldrig kunnat göra den, och har inte riktigt gjort den heller, utan Petter Granberg. Han har skrivit trollformeln. Jag bara säger den högt.

Vad i låten tycker du att videon förmedlar eller förstärker?

– Jag tycker det finns ett danselement i såväl låt som video, som är lite mer avancerat än vad en först kan tro. Jag tänker att den för in lite kultur på nöjessidorna, snarare än nöje på kultursidorna. Det låter antagligen lite pretentiöst, men det skiter jag i. Jag har ambitioner och pretentioner och det vore ännu larvigare att förneka det. Jag tänker lite på Tarkovskijs ”Solaris”. Och på att göra champagne av spott. Och på vilket geni Lisen Ellard är.

Blir du nervös inför konserter?

– Ibland blir jag det och ibland inte. Jag vet inte från en gång till en annan vad det beror på. Och dessutom yttrar det sig rätt olika från gång till gång. Generellt tycker jag nog om när det är lite mindre folk, när jag inte behöver vara så yvig för att nå ut. Men det som är lite folk för en är såklart en blodtörstig hord för andra.

Ditt gig på Södra teatern lär övergå till amerikansk valvaka för många. Hur hanterar du det?

– Hahahaha, jag hanterar inte det alls. Jag tycker det känns besvärligare att jag antagligen missar Slowgold på Riche samma kväll.

Så det blir ingen valvaka-efterfest?

– Nix. Jag bryr mig inte så mycket om det amerikanska valet. Jag kan inte göra det allra minsta för att påverka utkomsten och USA kommer fortsätta diktera villkoren för resten av världen ändå. Den kudden får vi fortsätta bita i tills nån trycker på knappen eller kometen kommer.

Men vad behöver hända i presidentvalet för att du ska bli nöjd?

– Att det ställs in. Att någon gör slut på USA-imperialismen en gång för alla.

… och vad är det värsta som kan hända?

– Ja, hehe, att någon försöker göra slut på USA-imperialismen en gång för alla. Då kommer bomberna flyga som mygg kring allas våra huven.

Till sist, då: Vilket är världens viktigaste ord just nu?

– Empati. Gränslös empati.