Det finns hundra olika sätt att presentera Sade.
Här är ett av dem:
Musik blir inte bättre.
Tiden är inte bara på hennes sida.
Sade är popvärldens tydligaste bevis på att tiden är relativ.
Hon verkar leva i ett annat universum där klockans visare rör sig långsammare.
Hennes fans är många och tålmodiga.
Sedan 1984 har Sade släppt sex album. Sex stycken. På 33 år. Att jämföra med exempelvis Bob Dylan som har gjort 15 skivor under samma period. Eller varför inte med tongivande hiphopartisten Young Thug som har tryckt ur sig sex mixtapes sedan 2015.
I vår hyperstressade tid är Helen Folasade Adu det närmaste vi kommer tjuren Ferdinand, åtminstone utanför Kalle Ankas tecknade julafton.
Medan de andra tjurarna stångas och instagrammar och twittrar och pressar ur sig ny musik varannan vecka – alla fruktar att vara bortglömda i morgon, inklusive Kanye West – sitter Sade lugnt kvar under sin undanskymda korkek på engelska landsbygden och luktar på murgrönan.
Med ojämna och långa mellanrum lämnar hon sin trädgård och släpper ett album med mellan nio och elva spår, varken mer eller mindre. Låtarna är som tidlösa skulpturer av marmor. Det finns inga slappa ord eller döda toner i musiken. Perfektionismen lyser i varenda detalj. Hi-fi-ljudet skulle få den dokumenterat kräsna audiofilen Farbror Barbro i Killinggänget att tappa peruken.
Sade är egentligen ett band. Medlemmarna träffades i London och spelade tillsammans i det kortlivade latinsoulbandet Pride i början av 80-talet innan de bröt sig ut. I över tre decennier har gruppen bestått av basisten Paul Denham, sångerskan Sade, multi-instrumentalisten Stuart Matthewman och Andrew Hale på klaviatur.
Tillsammans har de skapat ett helt eget sound. Under ledning av Sades röst glider musiken fram mellan jazz och pop, reggae och soul, funk och latin.
Att Sades största och mest hängivna publik finns i USA är ett kvitto på hennes unika uttryck. Att sälja soul och r’n’b till USA brukar i regel vara lika fruktlöst som att importera mygg till Norrland. Amerikanerna har redan Beyoncé, Rihanna och Aretha – vad ska de med sämre kopior till? Men Sade lyckades genom att låta som ingen annan än sig själv.
Den hemliga stjärnan har inte släppt ett nytt studioalbum på sju år. Och hon har inte turnerat sedan 2011. Men hon spökar hos några av dagens bästa och populäraste artister.
Två av vinterns mest hyllade namn, brittiska popbandet The XX och kanadensiska hiphopartisten Drake, är båda skakade ur hennes eleganta kappa. Deras musik använder en liknande isbergsteknik. Under den lugna ytan kokar en tyst och hotfull storm av känslor.
I tidiga intervjuer brukade medlemmarna i The XX gärna förklara hur mycket de har inspirerats av Sade. Och Drake har i sin tur förgäves försökt att spela in en duett med sin idol. Däremot skickade hon en födelsedagstårta till Drake på hans födelsedag. Han såg ut som en lycklig svansviftande hundvalp på Instagram.
Drake är världens mest strömmade artist och han skulle utan tvekan gå ner på knä och buga inför Sade.
Ingen modern artist har sjungit lika djupt och vackert om kärlek som hon. Nej, inte ens Adele.
Det finns en anledning till att Aretha Franklin brukar skicka blommor till Sades loge.

Larssons topp tre

1. ”Lovers rock” (album, Sade)
Första skivan som jag gav högsta betyg i Aftonbladet för, ähum, 17 år sedan. Albumet är fortfarande fem plus, rakt igenom, från den förtrollande ”By your side” till avslutande ”It’s only love that gets you through”. Och ”Immigrant” är tyvärr glödande aktuell i Trumps tragiska 2017. 2000-talets bästa soulalbum? Bara D’Angelo och Beyoncé som kan utmana Sade i den tävlingen.

2. ”Diamond life” (album, Sade)
En debut som håller precis samma klass som de första skivorna med Pet Shop Boys, The Stone Roses och Oasis. Förutom hitsinglarna ”Smooth operator” och ”Your love is king” finns här även den magiska covern på Timmy Thomas soulklassiker ”Why can’t we live together”. Drake samplar originalet i ”Hotline bling”.

3. ”Soldier of love” (album, Sade)
Efter tio års tystnad återvände Sade med sitt sjätte album som med nästan oförskämd lätthet lät 2010 och inte 1984. På den efterföljande turnén var de nya låtarna precis lika starka som de äldre årgångshitsen. Hur många artister med lika långa karriärer kan säga samma sak?

Sades 11 bästa låtar

1. ”Is it a crime” (1985)
2. ”By your side” (2000)
3. ”No ordinary love” (1992)
4. ”It’s only love that get’s you through” (2000)
5. ”Immigrant” (2000)
6. ”Skin” (2010)
7. ”Never as good as the first time” (1985)
8. ”In another time” (2010)
9. ”Smooth operator” (1984)
10. ”Kiss of life” (1992)
11. ”Why can’t we live together” (Timmy Thomas-cover, 1984)