Rae Sremmurd har inte bara en av fjolårets allra största hits.
De är också exceptionellt bra på att njuta av sin succé. Och få känslan att smitta.

Brödraduon Rae Sremmurd från Tupelo, Mississippi – där för övrigt även Elvis Presley växte upp – trivs väldigt uppenbart med livet. Det går, milt uttryckt, bra nu.
90-talisterna Khalif ”Swae Lee” Brown och Aaquil ”Slim Jxmmi” Brown har med sina två album ”SremmLife” och ”SremmLife 2” på två år lyckats bli några av den amerikanska hiphopscenens hetaste stjärnor och i fjol hade de sin första USA-etta med monstersingeln ”Black Beatles”.
Genom att strö ganska tjocka lager popsocker över den sorts långsamt flytande Södern-hiphop som kallas trap får de till ett sävligt feelgoodsound som nästan bara har ett läge. Första låten heter ”Start a party” och det lyckas Rae Sremmurd på några sekunder. Sedan är det är leva life så det räcker och blir över i en timme framför en blixtrande videovägg. Det dröjer inte alls länge innan båda bröderna studsar runt i bar överkropp och flexar muskler och tatueringar. Lillbrorsan Swae Lee delar ut röda rosor till the ladies och Slim Jxmmi langar fram flaska efter flaska med billigt bubbel som han sprutar över kidsen längst fram.
Duon har fullt upp med att skörda och njuta av framgång och flyt och i kväll möter de för andra gången en svensk publik. Som tar emot deras basmullrande, ljusröstade feelgoodlåtar med öppna armar och ett hav av mobilkameror. Swae Lee plåtar glatt selfies med uppslängda telefoner och låter även några fans hänga runt med dem på scen.
På sina håll i hiphopsfären har Rae Sremmurd, som fick sitt namn genom att vända bak och fram på skivbolagsnamnet EarDrummers, skyllts för att vara för ljusa och lättviktiga. Någon jämförde rent av de bildsköna bröderna med tonåriga 90-talsduon Kriss Kross.
Men precis som en annan Atlanta-baserad duo, Outkast, har Rae Sremmurd förmågan att förse låtar som ”No flex zone”, ”Throw sum mo” och ”Swang” med så starka melodier att de hittar fram även till en fyrtioplussare med rocköron från Växjö som heter Håkan.
Crossoverpotential, som det kallas, och ibland ett problematiskt begrepp för allehanda scenpurister. Att en singel som ”Black Beatles”, med sina subtila ”Day tripper”-blinkningar, kanske inte landar rätt hos alla går att förstå, men betraktar vi den som en poplåt är den ju en klockren hit som samtidigt inte låter som speciellt mycket annat.
Om Rae Sremmurd är ett band för historieböckerna återstår verkligen att se men de är utan tvekan något av det mest underhållande man kan se på en scen just nu.
I sommar spelar de för betydligt större skaror på Bråvallafestivalen.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!