Plötsligt är det Tomas Andersson Wij, känd från tv, som möter publiken.
Han klarar av den rollen också.

Det finns inget nytt album ute, det kommer senare i år, men efter de populära ”Tomas Andersson Wij spelar med”-programmen i Svt är det ändå ovanligt stort intresse för den här turnén.
Stockholmstrubaduren har länge haft en trogen skara fans men det blir ändå tydligt på Vasateatern att tv-serien, vars senaste säsong spelades in just här, har gett honom en lite bredare och kanske inte minst äldre publik.
Han har inga problem att hantera det. Och 45-åringen körde ju den här sortens generösa, anekdotspäckade mellansnack om svartsjukeinfekterade 90-talsromanser, nattliga John Holm-intervjuer, tidens skoningslösa gång och tillståndet i världen långt innan tv.
På kommande albumet backas Tomas Andersson Wij av Deportees och Umeå-bandets Anders Stenberg finns med på gitarr här, tillsammans med pianisten Jesper Nordenström.
Det är ett spartanskt upplägg men trion lyckas utvinna så många och mäktiga sound ur sina halvakustiska gitarrer och keyboards att man högst sällan saknar fler musiker. Den bitterljuva tonårsskildringen ”Sturm und drang” och det alltid drabbande släkteposet ”So long” har en så sprakande varm atmosfär över sig att jag nog aldrig hört dem bättre.
Melissa Horn dyker upp för att sjunga ”En sång till dig”, som kvällens huvudperson en gång försökte få henne att spela in.
Men där Stenberg sitter och lägger gitarrslingor som en lite mer finstilt Marc Ribot känns det framför allt lite synd att vi inte får höra mer nytt än de i går släppta ”Jag nådde aldrig riktigt fram till dig” och ”Vågor”, försvenskningen av Frank Sinatra-klassikern ”Cycles”.
För det låter ju som att det här är musiker som verkligen har hittat varandra.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!