Ulf Stureson är tillbaka! Liksom Feist! Och Beatrice Eli! Dessutom en ny, välkommen överraskning från Frank Ocean.

Ulf Stureson
Gräs och syra
Adrian/Border
POP Jag avundas er som ännu inte har hört Ulf Sturesons debutalbum ”I overkligheten” från 1996. Det är en av de starkaste svenska skivorna någonsin, för en bara aningen obalanserad själ kan det vara rent hälsovådlig lyssning. Samtidigt: något av allra vackraste och mest trösterika som har spelats in i det här landet om sorg och saknad och vikten av att tvinga sig själv vidare. Tio år efter senaste albumet är singer-songwritern från Alfta tillbaka med sin femte skiva som kommer efter sommaren. Tematiskt lär det vara ett slags återblick på ”I overkligheten”, och det hörs i det drömska vemod som präglar den här singeln med stråkar och snygga soft ringlande gitarrer. Stureson, stockholmare sedan över 30 år men med ett ben stadigt kvar i Hälsingland, sjunger om det stora i det lilla, om doften av gräs och nyslagna fält. Sommarnattsskildringen i andraspåret ”Älvorna” är nästan ännu finare.

Frank Ocean
Chanel
Blonded
R’N’B Frank Ocean befinner sig på en helt egen plats just nu, och jag blir förvånad om det han har gjort för r’n’b och pop de senaste åren inte kommer att ses som betydande och rent av banbrytande när decenniets musik ska summeras. På den här låten, som damp ned från ingenstans i helgen, berättar multibegåvningen från New Orleans om sex, hostmedicin, diverse äventyr i Tokyo och ganska mycket om att shoppa. Men det är sättet han uttrycker orden på som fascinerar snarare än det han eventuellt försöker säga. Hur han glider mellan rap och sång och låter autotune, eller vilken effekt det nu är som används här, bli ett centralt instrument. Svenska producentduon Jarami mixar sången högt över musiken, som glider fram nästan omärkligt och kunde ha passerat som en slät ljudkuliss i mindre känsliga händer. Här lever låten hela vägen tack vare ett konstant flöde av små, läckra detaljer.

Feist
Pleasure
Polydor/Universal
ROCK Frågar ni mig listan över de senaste årens bästa album ligger ”The reminder” och ”Metals” med Leslie Feist bra till. Den kanadensiska sångaren och låtskrivaren har en väldigt speciell förmåga att blanda lätta melodier med sårigt mörka känslor. Vi har inte hört ny musik från Feist på sex år men 28 april kommer albumet ”Pleasure”. Singeln med samma namn finns ute nu och kan i stämning minna en del om ”Metals” men känns i sin dallrande replokalsruffighet mer som något från PJ Harveys debutalbum. Och det är ju inte det sämsta, även om jag saknar en del av den patenterade popkänslan.

Beatrice Eli
Careful
Razzia/Sony
POP Albumet ”Die another day” var en av de roligaste debuterna 2014 och med crossoverlåtar som ”Girls” är Beatrice Eli en av de främsta anledningarna till att svensk pop har känts så intressant och innovativ på senare år. Singeln ”Careful” är det första nya från Eli på tre år och här tar hon sin musik i en housepoppigare riktning. Hon kallar själv det hon gör för MIDI-punk, men för mig får hon gärna bli ännu yvigare än så här.

LÄS OM PER GESSLES NYA LARS WINNERBÄCK-DUETT HÄR!

TIDIGARE ”VECKANS SINGLAR” FINNS HÄR!

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!