Veckans singlar: Kendrick Lamar äger alla
avVeckans singlar innehåller både tecknad melankoli av Damon Albarn och en av mänsklighetens bästa uppfinningar – Chuck Berry.
Men allt, precis allt, bleknar i jämförelse med Kendrick Lamar.
Kendrick Lamar
The heart part 4
Top Dawg/Universal
HIPHOP Det gick för en gångs skull att se det med blotta ögonen. 2015, ett år med huvudakter som Paul McCartney och Florence And The Machine, drog Kendrick Lamar den överlägset största publiken på Roskildefestivalen. Det kändes som om publikhavet tog slut långt bortom horisonten, antagligen någonstans på bron mellan Köpenhamn och Malmö. Alla ville se Lamar. Och det var knappast förvånande. Kendrick Lamar är vår tids största och bästa hiphopstjärna.
Vi kan exempelvis sitta och beundra Drakes välförtjänta och enorma popularitet på avstånd, men så fort Lamar släpper en ny låt spelar inget annat någon roll. Hans status kan jämföras med Nas och skivan ”Illmatic” 1994 eller med tv-serien ”The wire” i början av 2000-talet. Varken Nas eller ”The wire” var störst, åtminstone inte om storhet mäts i försäljnings- eller tittarsiffror, men inga andra namn eller titlar hade lika stor respekt.
Kendrick Lamar är det bästa som kommit från Compton sedan Dr Dre och NWA. Men det har aldrig varit lika lätt att rent geografiskt placera hans musik i just Kalifornien. ”The heart part 4” skulle lika gärna ha kunnat vara från rymden. Jag vet aldrig hur musiken kommer att låta eller var den ska ta vägen. Det är som om kosmiska jazzlegenden Sun Ra har återuppstått och bestämt sig för att renovera hiphop.
”The heart part 4” är som två olika låtar i en. Eller tre. Kendrick Lamar rappar som en world champion. Han växlar blixtsnabbt mellan olika temperament och ämnen, politiska kommentarer och dissar mot icke namngivna rappare och självförhärligande skryt dansar fram i ringen. Den verbala attacken över de suggestiva beatsen är så massiv att man instinktivt duckar och skyddar ansiktet.
Fjärde delen av Lamars ”Heart”-serie är antagligen bara början. Fortsättning följer inom kort. Kendrick Lamar avslutar sista versen med en varning – den sjunde april smäller det. Förhoppningsvis menar han att ett nytt album bara är några veckor bort.
Gorillaz
Andromeda (feat. D.R.A.M.)
Parlophone/Warner
POP Gorillaz, den animerade popgruppen som i princip är ett musikaliskt soloprojekt för Damon Albarn, har släppt fyra nya låtar. Och det är inget fel på ”Ascension (feat. Vince Staples)”, ”Saturn barz (feat. Popcaan)” eller ”We got the power (feat. Jehnny Beth)”. Men där är det gästernas show. I ”Andromeda” packar däremot Damon Albarn picknickkorgen full av sina mjukaste synthljud och klättrar upp på samma kulle där han en gång satt och drömde fram sitt sorgsnaste mästerverk ”On Melancholy Hill”. Jag begär faktiskt inte mer.
David Guetta
Light my body up (feat. Nicki Minaj & Lil’ Wayne)
What A Music/Warner
POP Någonstans misstänker jag att fitnesstrenden är den största anledningen till att franska dj:n och producenten David Guetta ständigt blir av världens mest strömmade artister. Hans musik är perfekt att pumpa armar och ben till, gärna i grupp och sweatpants. Guetta har alltid passat bättre på gymmet än på klubben. Och Spotify-listorna med hans låtar står antagligen på även när ingen är där. Anledningen till att ”Light my body up” inte blir musik för roddmaskiner heter Nicki Minaj. Hon lyckas med den på papperet omöjliga uppgiften att knyta ihop EDM med hostmedicin-hiphop utan att lyssnarens öron lossnar.
Chuck Berry
Big boys
Dualtone/Universal
CHUCKEN Det dröjer två sekunder innan man börja fnissa okontrollerat. Första singeln från det kommande och postuma albumet ”Chuck” låter exakt som för 50 år sedan, inklusive rösten. Chuck Berry har helt enkelt kopplat ihop ”Johnny B Goode” med ”Carol” och resten är… The Beethoven of Rock And Roll. Nej, det stör inte ens att klumpendunsen Tom Morello från Rage Against The Machine – sätt in en mycket förvånad och gul smiley här – medverkar. Utan Berrys gitarrspel, där riffen alltid låter som stadens bästa rytm- och blåssektion, skulle människan vara så mycket fuffens fattigare. Gud må ha skapat människan, men det var Chuck Berry som lärde henne att ha kul.
Still got time
Zayn feat. Partynextdoor
RCA/Sony
POP Föreställ er att Drake har tappat omdömet och råkat spela in en låt tillsammans med Ed Sheeran.