COUNTRY Om det finns en motsvarighet till soulmaskinen Bruno Mars inom country heter han Brad Paisley. Båda är gedigna och skickliga entertainers på scen – och ingen av dem vågar någonsin beröra på djupet.
Att lyssna på Paisley är som att lyssna på en meteorolog som bara pratar om högtryck och pepp. Oavsett vad låtskrivaren och artisten från West Virginia sjunger om går tonarten mest i dur. Det regnar aldrig på hans dyra vita hatt.
Country behöver absolut inte bara handla om att gråta ut i sin egen öl, de sista andetagen innan döden och skilsmässor. Men hos Paisley känns även de dystra stunderna ofta som en maskerad eller Nashville-gimmick. Hur mulet det än blir är aldrig en Bon Jovi-refräng långt borta. Se balladen ”The devil is alive and well” som bevis. I ett annat spår sjunger han om att knarka sportkanalen ESPN. För att hans flickvän har lämnat honom? Nej, hon är bortrest på jobb i några dagar. Livet är tufft.
”Love and war” är full av prominenta gäster: John Fogerty, Bill Anderson och hiphop-producenten Timbaland. Till och med Johnny Cash medverkar. Hans röst hörs i början och slutet av ”Gold all over the ground”. Låten bygger på ett poem med samma namn från boken ”Forever words: the unknown poems”, en antologi med 41 dikter av The Man In Black.
Men den enda riktigt stora behållningen med albumet är att Mick Jagger sjunger country i ”Drive of shame”. Den rocktwangiga vardagshedonismen är inget märkvärdigt, men spåret väcker åtminstone förhoppningar om att Jagger äntligen ska få arslet ur Stones-vagnen och spela in ett countryalbum.
Hans röst är född för uppgiften.
BÄSTA SPÅR: Jaggers verser i ”Drive of shame”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!