COUNTRY Det här var musiken som jag växte upp med.
Jag fick country till morgonlimpan och dagens första kopp O’boy.
På helgerna lyssnade mina föräldrar på ”Lovesick blues”, ”I’m so lonesome I could cry”, ”Hey, good lookin’”, ”Cold cold heart”, ”You win again” och ”Jambalaya (on the bayou)”. Låtarna sjöngs av Patsy Cline, Marty Robbins, Chet Atkins, Jerry Lee Lewis och Elvis Presley. Det dröjde dock länge innan jag förstod att allihop var skrivna av Hank Williams.
Williams är en populärkulturens största och viktigaste urfäder. Utan honom hade genren som vi kallar för country saknat bokstäverna c och y. Han hade 35 topp tio-singlar i USA. Och långt efter sin död 1952 fortsatte han att inspirera rockartister som ville komma åt en jordbunden och folklig vardagspoesi. Bruce Springsteen återvände exempelvis till Hank Williams när han skrev musiken till albumen ”Darkness on the edge of town” och ”The river”.
Än i dag känns det som om alla anständiga countryartister någon gång måste spela in eller sjunga minst en Hank Williams-låt. Traditionen kräver åtminstone att de har tagit ut ”I’m so lonesome I could cry” på akustisk gitarr. Balladen är countrymusikens motsvarighet till hårdrockens ”Smoke on the water” – ett bedrägligt enkelt och grundläggande riff.
Att just Doug Seegers, den största stjärnan från ”Jills veranda”, en dag skulle tolka Hank Williams kommer inte som någon överraskning. Han gör det också med stor och sympatisk värme, framför allt i ”Ramblin’ man”. Men det är också att ta på sig en enorm hatt. Brättet hamnar ofta nere vid axlarna. Det finns otaliga andra och bättre tolkningar att välja bland.
Behöver verkligen Hank Williams spridas till en ny publik, vilket verkar ha varit ambitionen med skivan? Kan inte Doug Seegers publik redan sin Hank? Jag misstänker att det är lite som att sälja in Beatles till 40-talister.
Det hade varit intressantare om Doug Seegers vågat omfamna artister och låtar som är aktuella i dag. Finns hur mycket som helst – Gillian Welch, Margo Price, Chris Stapleton, Jason Isbell, Sturgill Simpson, Courtney Marie Andrews, Nikki Lane, First Aid Kit, Jamey Johnson, Doug Paisley…
Det hade visat att country inte är arkeologi utan en högst vital och levande genre.
BÄSTA SPÅR: ”Ramblin’ man”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!