Veckans singel är en ep, och den är gjord av Oskar Linnros. I övrigt? En större överraskning från Miley Cyrus och en lite mindre från Linnea Henriksson samt en tämligen pålitlig leverans av The National (nya Thåström-singeln recenseras här).

Oskar Linnros
Väntar
Dundra/Universal
POP Det fantastiska med kultur är att en scen i tv-serien ”Skam” kan få Oskar Linnros att tänka på en dikt av Tomas Tranströmer och plötsligt är det gnistan till en ny låt. ”Bäst” är, eh, bäst, på den här nya fyralåtars-ep:n – den första i en rad av ep-släpp från Linnros i år – och ett lysande modernt stycke soulpop om tillit i relationer. ”Fri” skrevs först till Seinabo Sey men Linnros skruvade vidare på låten och den slutade som en blågul twist på Curtis Mayfield om ett annat av tillvarons mest centrala ämnen, frihet. Och i ”GeGeGeGe” sjunger Linnros ordet ”ge” så det låter som ”yeah”. Väldigt begåvat, rakt igenom. På ”Väntar” finns dessutom ”Psalm för skolgårdar” men den har ni ju redan hört och läst om.

Miley Cyrus
Malibu
RCA/Sony
POP Vi hade väl knappast väntat oss något annat än något oväntat från Miley Cyrus, men efter det skruvade Flaming Lips-samarbetet ”Miley Cyrus and her dead petz” för två år sedan känns den enkla, jordnära, tämligen klassiskt västkustpoppiga ”Malibu” ändå som en liten chock. Och hon verkar rent av förvånad själv: ”I never would have believed you if three years ago to told me I’d be here writing this song”, som texten går. Så här nära pappa countrysångaren Billy Ray Cyrus har hon aldrig varit soundmässigt även om hon möjligen även hört en annan ”Malibu”, den med Hole. Albumet som kommer senare i år och ännu saknar namn lär gå i samma stil.

The National
The system only dreams in total darkness
4AD/Playground
ROCK I september kommer The Nationals nya album ”Sleep well beast” och i november gör Brooklyn-bandet inte en utan två spelningar på Annexet i Stockholm. Att en så till det yttre lågmäld orkester, som inte heller musikaliskt tar till vare sig yviga gester eller breda penslar, har blivit så stor och aktad ger hopp. För The Nationals svartklädda rock handlar om fina nyanser och omsorg för detaljer. Nya singeln är inget undantag. Sångaren Matt Berninger höjer aldrig tonläget och låter en distinkt gitarrfigur driva fram låten. Och som så många amerikaner just nu känner han sig nödgad att skriva om tiden och landet han lever i. I Pitchfork beskriver han låten som ”ett abstrakt porträtt av en märklig tid”. Men med hopp: ”Den låten handlar för mig om ett slags dvala, en mörkret före ljuset-grej”.

Linnea Henriksson med Norlie & KKV
Släpper allt
Sony
POP Den här sortens mjukt studsande elektronisk pop flödar Spotify över av och mycket låter märkligt generiskt och obegripligt tråkigt. Men som alltid ligger skillnaden i det finstilta. Linnea Henriksson har lite bättre och mer personliga texter, sjunger dem så att de låter på riktigt och tar något varv extra även med melodierna. Här lyckas hon dessutom få Norlie & KKV – duon vars storhet så här långt har varit en total obegriplighet i mina öron – att låta bättre än någonsin. En bedrift bara det.

TIDIGARE ”VECKANS SINGLAR” FINNS HÄR!

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!