Bob Hund ett band med en mission
av
Bob Hund
Luna, Bråvalla
Bäst: Ett strömavbrott, som nästan känns som en del av konserten med det alltid lika oberäkneliga Bob Hund.
Sämst: Att metalcoregänget Adept från Trosa börjar soundchecka mitt i balladen ”Jag är inte arg”.
NORRKÖPING. ”I Bob Hunds värld är det alltid kväll. Vi är tacksamma till alla er som dykt upp vid den här okristliga tiden på dygnet (klockan är 13.02, reds anm). Vi förstår att det är hårt för er festivalbesökare.”
Så öppnar den numera konsekvent maskerade Thomas Öberg konserten. ”För Bob Hund är varje konsert den viktigaste någonsin. Det här är Bob Hunds viktigaste konsert någonsin”, fortsätter Öberg och kickar igång föreställningen med sin totala närvaro, mässande från en monitor.
Det är just den inställningen – att trots den ganska glesa publikskaran och den slumrande lunchtimmen rocka rollen – som gör Bob Hund till ett liveband man aldrig har tråkigt tillsammans med. Den och de brännheta politiska brandtalen mellan låtarna. Om att den första kvinnliga statsministern eller den första kvinnliga statsministerns mamma står i publiken, detta med miljöförstöring och det problematiska med varumärken. Ironiskt nog påannonseras Bob Hund av reklam för ett stort läskföretag och Harry Styles debutalbum på storbildsskärmarna. Ett faktum i sig som — tillsammans med valet att ha med sig ungdomskören från Kulturskolan i Norrköping på scenen (som verkligen lyfter musiken) och låtar som ”Nu är det väl revolution på gång” och ”Rocka billigt” – gör Bob Hund till ett band med en viktig mission, 26 år in i karriären.
Jag låter Thomas Öberg få sista ordet också:
”Gör världen grönare för helvete och mindre kemisk. Skärp er.”
