POP Det finns en fascination kring överraskningsalbum. Hur lång tid har skapandeprocessen har tagit? Tre år? Tre veckor?
Konceptet och dess mystik har i högsta grad nu även nått svenska artister då både Miriam Bryant och Lorentz (som vi ber att få återkomma om) valt att släppa album på samma dag — helt utan förvarning.
”Bye bye blue” lanseras som en ep men Bryant verkar ha lagt ned mycket tid och tanke på att få låtarna att kännas som ett album. De åtta spåren, varav fyra sedan tidigare finns ute som singlar, är skickligt ihopkopplade för att bilda en kärlekshistoria från början till slut.
”Sad songs” kan liknas vid ett reflekterande intro, fjolårshiten ”Black car” berättar om det första mötet. Därefter sker ett uppvaknande följt av en kort men effektiv sorgperiod.
Det finns inga svaga stunder. Varje låt är väsentlig för att bära dramaturgi och historia framåt. Bäst är det ändå när rösten får komma till sin rätt i pianoballader som ”Everything” och liveversionen av ”Since you left”. Bland vackert berättade ord är det uppfriskande att få höra hur Bryant gör sitt yttersta för att få publiken att sjunga högre. ”Måste jag skrika det?”, utbrister hon.
Uppfriskande är även den svenska tappningen av ”Black car” som ger historien om den svarta bilen en ännu naknare innebörd; ”Vi kör runt i din svarta bil/Jag har älskat dig i hundra mil”.
Det finns som sagt inga svaga ögonblick, inte heller finns det några starka överraskningar som blåser dig av stolen. Men det gör ingenting.
”Bye bye blue” är en behaglig lyssningsupplevelse om en kärlekshistoria som gått väldigt fel. Blå är verkligen den varmaste färgen, tänker jag med ögonen på det kalltonade omslaget och med örat mot Miriam Bryants omfamnande röst.
BÄSTA SPÅR: ”Everything”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!