Rise Against
Wolves
Virgin/Capitol/Universal

POPPUNK All protestdriven musik, och då speciellt punk, trivs bäst när den får befinna sig i opposition. När det finns en tydlig måltavla att svinga pilarna mot, ett ideologiskt irritationsmoment som eldar på vreden och får musikerna att gräva djupare i sina ämnen.
2017 lever vi precis i sådana tider – vilket Rise Against också låter utgöra klangbotten för sin åttonde studioskiva. Vad som egentligen var tänkt att döpas till ”Mourning in America”, efter ett av albumets starkaste spår, tog en annan riktning efter den 8 november förra året när hemlandet valde den osäkrade Twitter-granat vi känner som Donald Trump till sin 45:e president. Albumet tar upp medlemmarnas känslor inför detta över elva spår på nära fyrtio minuter.
Intentionen löper i tydlig linje från de ideologiska förebilderna Minor Threat, Bad Religion och Dead Kennedys till dagens gräsrotsrörelser som miljöaktivisterna Sea Shepherd och djurrättsorganisationen Peta. Chicago-gruppen musik som vill säga något. Som har en agenda. Som menar allvar. Och som på så sätt har lika mycket gemensamt med Woody Guthrie som den har med Refused. Vilket denna gång märks speciellt i en rad diatriber riktade mot ”Orange Hitler” – titelspåret, ”How many walls” och ”Welcome to the breakdown” är blott några – lika mycket som det gör då Tim McIlrath frågar sig om vi är på väg att drunkna eller om vi redan är döda i ”The violence”.
Märk väl, rent musikaliskt utgör ”Wolves” ingen avstickare från den linje kvartetten har följt sedan det stora publika genombrottet ”Appeal to reason” (2008). Rise Against förvaltar sina punkrötter, ofta geografiskt fördelade mellan Kalifornien och New Jersey, med innerlighet och ett melodisinne som engagerar. Misfits avslappnade gitarrsound går igen i ”Far from perfect”, i ”Politics of love” skiner kärleken för Lifetime igenom och i ”Bullshit” slängs lite reggaetakt in som garnering.
Det är några nyheter som driver Rise Against framåt, lika mycket som aversionen mot hemlandets överbefälhavare. Och som ger ”Wolves” en extra glöd, även om själva låtarna sällan möter den mörka grund de tar sats i.
BÄSTA SPÅR: ”Far from perfect”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!