NORJE. Vi kan spola tillbaka bandet tio år.
Då följde en viss Hannover-grupp på en uppvisning av några kollegor från Boston.
Och lyckas precis lika dåligt 2017 som då.
Med tanke på att Scorpions nu är inne på sitt 52:a levnadsår, om en räknar från grundandet i dåtidens Västtyskland 1965, är det få som slår de här veteranerna på fingrarna när det gäller uthållighet. Och med tanke på att de redan för fem år sen aviserade sitt sista Sverige-besök någonsin så är det väl en mindre sensation att kvintetten över huvud taget står här på scenen – speciellt som en person som då ingick i det innersta Sweden Rock-klustret så sent som för tio år sen med emfas förkunnade att de aldrig skulle uppträda på festivalen igen så länge hen var ansvarig för repertoaren.
Därför är det måhända sensationellt att Scorpions lik förbenat är tillbaka, och det som dragnummer på festivalens andra huvudkväll.
Men på nåt sätt slutar det förbluffande precis där.
För precis som 2007, när gruppen även då delade headlinestatus med ett fenomenalt Aerosmith, står det tämligen snart klart att den där lågan som brann under 80-talet (och som inte minst märks på den förträffliga dubbelvinylen ”World wide live” från 1985) ligger väldigt långt bakom dagens upplaga.
Där nyss nämnda Boston-ensemble bara ett dygn tidigare satte ner foten och med klarhet visade hur en stor rockshow ska vara är det här snarare ett bevis på motsatsen. Med låg ljudvolym, så sober att folk under det akustiska medleypartiet skriker efter uppdragning av reglagen, och arsenalen laddad med märkligheter.
Jag kan förvisso förstå ambitionen att hylla Lemmy Kilmister – men jag är övertygad att bandets version av ”Overkill” skulle få Motörhead-legendaren att skruva sig tio extra varv i graven. Jag kan begripa att kvintetten vill visa sin samtidsrelevans genom att framföra fyra låtar från senaste albumet ”Return to forever” (även om turnén som sådan är döpt efter 27 år gamla ”Crazy world”). Kan inse att fem decennier i hårdrockens tjänst innebär en mättnad som gör att få inslag ryker lika mycket som Rudolf Schenkers gitarr gör under ”Blackout”.
Men, samtidigt. Jämfört med aftonen innan är det klasskillnad. Mellan Komvux och musikvärldens mest fashionabla universitet.
Vilket bevisar att den där Sweden Rock-arrangören hade väldigt rätt, redan den 10 juni 2007.
Fotnot: Scorpions återkommer till Sverige i höst, och spelar i Göteborg den 24 november och i Stockholm kvällen efter.