Startsida / Inlägg

Megadeth vinner på att bjuda det lilla extra

av Mattias Kling
En ganska talande bild av Dave Mustaine. Mycket hår. Mycket gitarr. Foto: Gustav Mårtensson
En ganska talande bild av Dave Mustaines scenmanér. Mycket hår. Mycket gitarr. Foto: Gustav Mårtensson

RateMegadeth
Gröna Lund, Stockholm.
Publik: 10 000.
Längd: 100 minuter.
Bäst: Dubbelmackan ”Wake up dead” och ”In my darkest hour” kan jag äta till frukost varje dag.
Sämst: ”Post american world” har tjusig iscensättning, men ack vilken platt låt det är.
Fråga: ”Det här är första giget på turnén vi spelar i två timmar”?

Genuin inlevelse och publikkontakt?
Leta någon annanstans.
Vill du hellre ha bra metal som talar för sig själv utan att ta till de stora gesterna?
Då är det här rätt kvartett.

På flera sätt får den nyrenoverade upplagan av AB Megadeth, börslanserad lagom till releasen av fjolårsalbumet ”Dystopia”, ses som ett lyckokast av bandledare Dave Mustaine. Speciellt med Angra-fostrade gitarristen Kiko Loureiro har han fått sig en egen Gus G eller en Zakk Wylde – en musikant och scenkamrat som fyller i där huvudpersonen inte gör det.
För problemet med gruppen består, även så här 34 år in i karriären. Den ofta fantastiska musiken – som för evigt har gett ensemblen en plats i thrashens fantastiska fyra – låter ju liksom väldigt bra. Men förs fram av en huvudperson som mest gör så mycket annat än att agera frontman. Han kröker sig under hårsvallet, yttrar få stavelser för att interagera med publiken, tycks förvisso ovanligt glad i bemötandet och leder bandet genom en repertoar som överraskar lika mycket som den tar fasta i det förväntade.
Draget att damma av ”Rust in peace”-duon ”Dawn patrol”/”Poison was the cure” kan ses som en finsmakarsatsning av rang, men samtidigt leder det in i ett mittenparti där gruppen tappar lite fotfäste. En halvtimme när inte ens ”Tornado of souls” känns helt virvlande eller ”Dystopia”-spåret ”Poisonous shadows” är allt annat än giftigt.
Tacknämligt nog ramas det in av förnämlig metal som talar för sig själv. Öppningen tänder hårt ända till ”Skin ’o my teeth” och avslutningen tar evigt aktuella ”Holy wars … The punishment due” till en godnatthymn som skickar avsevärt fler rysningar över armarna än det försiktiga duggregnet.
Så det må vara ojämnt. Lite gnetigt och gnälligt mellan varven. Men också ett Megadeth som bjuder lite extra – och därmed också växer sig starkare än vanligt.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

LÅTLISTAN 1. Hangar 18 2. Wake up dead/In my darkest hour 3. Skin ’o my teeth 4. The threat is real 5. She-wolf 6. Dawn patrol/Poison was the cure 7. Trust 8. Conquer or die! 9. Lying in state 10. Poisonous shadows 11. Tornado of souls 12. A tout le monde 13. Post american world 14. Sweating bullets 15. Dystopia 16. Symphony of destruction 17. Peace sells Extranummer 18. Holy wars … The punishment due

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB