NORRKÖPING. Det som inte får hända inträffar ändå.
Och det två gånger.
Men det hindrar inte den här Rage Against The Machine/Public Enemy/Cypress Hill-bastarden att vara precis den rockfinal festivalen behövde.
Måhända tråkigt att inleda med det potentiellt förödande, men samtidigt är det väldigt viktigt. För när PA-systemet packar ihop – inte bara en, utan två gånger – under såväl ”Take the power back” som ”(Rock) superstar” och ”Guerrilla radio” – är det som att peppen knycklar ihop sig och kryper ihop i fosterställning. Stapplar ut genom entrén utan att passera gå, hämtar ut packningen och försöker haffa en taxi för att snarast möjligt lämna Bråvallafältet.
Turligt nog denna är stund, då Prophets Of Rage spelar med bara scenljud som det som hörs, en krull i marginalen. En irritation som snabbt körs över av det efterföljande och helheten.
För den här fusionen av Rage Against The Machine, Public Enemy och Cypress Hill är exakt den studsande avslutning som ett halvljummet Bråvalla mår så bra av. En uppvisning i exakt hur bra det går att förena hiphop och hård rock, om det görs på rätt sätt.
Såväl ””Testify” som ”Know your enemy” och ”Sleep now in the fire” är bevis på exakt vilket utmärkt jobb Chuck D och B-Real gör med att liva upp Zack de la Rochas munviga diatriber, samtidigt som de får asfaltsplanen att gunga under ett hiphopmedley som förenar de egna akterna med House Of Pains ”Jump around”.
Det hade kunnat bli rapmetalkaraoke. Men i stället blir det en och en halv timme som tycks vilja välta bort det här gamla flygfältet förbi Norrtull och rakt ner i Strömmen.
Och därför också ett väldigt nackskott på det som mycket väl kan vara det sista vi ser av Bråvallafestivalen i det här formatet.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!
LÄS FLER TEXTER FRÅN BRÅVALLA HÄR!