HIPHOP Inför ”Big fish theory” sa Vince Staples att han gör framtidens musik.
Den är inte tomt skryt.
På den här nivån är det bara Kendrick Lamar som just nu knuffar kuvertet lika långt.
Därför känns det också logiskt att de två rapparna från Kalifornien möts i den enorma låten ”Yeah right”.
Vince Staples har varit medlem i det ökända gänget och kriminella nätverket Crips. Han hade de högsta betygen i skolan samtidigt som pappan langade droger. Både debutalbumet ”Summertime ’06” från 2015 och nya ”Big fish theory” är musik av någon som känner sig lika hemma i biblioteket som i den undre världen.
Vince Staples har inte förklarat vad titeln betyder. Men det kan vara teorin om att omgivningen bestämmer hur mycket en fisk kan växa. Det är svårt att bli stor i ett litet akvarium. Något som går att översätta till den afroamerikanska minoriteten i USA. Många kan fortfarande inte ta del av den amerikanska drömmen på grund av deras liv spärras in av rasism och absurda klassklyftor.
”Big fish theory” är framför allt afrocentrisk musik av en artist som inte verkar känna några begränsningar längre. Den innovativa och genreöverskridande framåtrörelsen är så snabb att man inte hinner sätta någon etikett på låtarna innan de har bytt skepnad.
Albumet hade lika kunnat vara en elektronisk banger från London. Grime, UK garage och twostep är tre ständiga referenspunkter. Staples uppenbara kärleksförhållande med England förstärks ytterligare av att Damon Albarn från Blur gästar ”Love can be…” Eller att han samplar en intervju med Amy Winehouse i ”Alyssa interlude”. Annat låter som att Staples har varit i Berlin.
Djup trapbas borrar hål i golvet, edm-stråkar sveper förbi, en popmelodi blommar ut i några sekunder, sjuka beats studsar mellan väggarna, Vince Staples växlar mellan att vara macho och ångestriden, grubblande och självsäker. Och det är bara i en av låtarna.
”Big fish theory” är definitivt ett av årets album vid sidan av Kendrick Lamars ”Damn” och ”I see you” med The XX.
Ett kolsvart party där musiken hela tiden står i skarp kontrast till Vince Staples texter. Frågan i stökiga ”Party people” ger en bra sammanfattning:
”How am I supposed to have a good time when death and destruction is all I see.”

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!