POP Tim ”Avicii” Bergling listade en gång Smokey Robinsons ”The tracks of my tears” som en av sina absoluta favoritlåtar.
Att han älskar en av världens största låtskrivare är inte dugg förvånande. Bergling har alltid känts mer bekväm som låtskrivare och producent än endimensionell dj-stjärna. Och man kommer ingenstans utan att studera de bästa.
Ep:n ”Avīci” är det första Bergling släpper sedan han förtidspensionerade sig och slutade att turnera.
I en generisk värld där det mesta på hitlistorna liknar en annan låt som släpptes för 24 timmar sedan lämnar Avicii ett mer eller mindre tydligt fingeravtryck. Problemet är att han inte bryter ny mark längre, varken för sig själv eller för andra. ”Avici” är ett ängsligt och fuktigt finger i luften.
Efter albumet ”True” går Avicii dit vinden blåser. Han har alltid varit mer intresserad av melodier än genrer, men det hjälper inte här eftersom produktionerna är tunna och tandblekta.
De obligatoriska droppeffekterna, de som kommer efter vokalspåren i exempelvis ”Friend of mine” och ”You be love”, är redan daterade. Utan dem hade det visserligen varit svårt att förknippa musiken med något som Avicii har gjort tidigare. Men det är ljud från en annan tid, lika upphetsande som långhårig eurodisco från 90-talet.
Just ”Friend of mine” jämförs med Paul Simon i ett pressmeddelande. Den som skrev det måste ha rökt blåa kristaller som blivit kvar efter att Walter White checkade ut ur tv-serien ”Breaking bad”.
När Avicii lägger akustiska gitarrer på sina spår låter det varken ”Homeward bound” eller ”Me and Julio down by the schoolyard”. Nej, inte ens ”Kodachrome”. Tankarna går i stället till tveksamma trubadurer som Jason Mraz, Shawn Mendes och Ed Sheeran – tre musikaliska och laktosfria kvargförpackningar med gitarrer.
”Without you” är en viss revansch. Där återvänder Avicii till effektiv arenahouse. Kalla det gärna för musik för energidrycker. Att det är Sandro Cavazza som sjunger och inte Chris Martin är dock lite förvånande.
Ingen hade blivit förvånad om ”Without you” var en Coldplay-remix. Man tycker sig ha hört det förr, förslagsvis med The Chainsmokers.
Men då hette låten ”Something just like this”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!