Danny Browns stökiga hiphop blir trist i längden
avDanny Brown
Linné, Way Out West
Bäst: ”Grown up”.
Sämst: Monotonin.
GÖTEBORG. Danny Browns dj spinner Black Sabbaths ”Iron man” och huvudpersonen spatserar avslappnat in på scenen i hoodie och shorts. Rapparen – som innan musikkarriären tog fart försörjde sig med att sälja droger i hemstaden Detroit – var på Way Out West 2013 och bjöd på en energisk tältspelning vid mörkrets inbrott. Nu har rapparen fått en eftermiddagstid och stämningen är lite sömnigare.
Browns uttryck – skruvade texter över stökiga postpunkbeats – blir trots sin uppenbara lekfullhet ganska monoton i längden. Addera en supernasal ton som är charmig i ungefär sju minuter. Med sitt hedonistiska budskap som når sin kulmen i ”Smokin and drinkin” och sina patenterade ”My namn is Daniel, hihihi”-catchfraser får Danny Brown finna sig i rollen som uppvärmning för kvällens två annalkande akter: Migos och Frank Ocean.