GÖTEBORG. Pixies pressar in 22 låtar på en dryg timme. Och bevisar varför de alltjämt är ett så bra festivalband.

Inget annat band låter som Pixies. Många har försökt, Nirvana lyckades rent av skapa ett lika unikt eget sound på att vilja lyckas göra låtar på samma sätt som Black Francis.
Men det måste förmodligen vara Francis på ena gitarren och Joey Santiago på den andra för att det ska bli Pixies. Bara Francis kan vråla, falsettsjunga och blanda spanska och engelska texter av lika delar kul nonsens och smått morbida historier. Bara Santiago kan få just den där stålglänsande högspänningstonen ur sina halvakustiska men synnerligen elektriska gitarrer. Och bara det här bandet kan glida lika sömlöst mellan furiösa punkutbrott och udda arrangerade popmelodier, för att i nästa ögonblick närma sig något slags frijazz och runda av med Neil Young-covern ”Winterlong”.
Givetvis är det inte samma slags energi i Boston-bandet i dag som under de klassiska åren i slutet av 80-talet, men de var antistjärnor då och känns på något sätt nästan ännu coolare ocoola nu som femtioplussande oljudsmakare i gubbkeps, ymnig ölmage och allmän bibliotekarielook. Den enda som de facto ser lite tuff ut är den i sammanhanget nya basisten Paz Lenchantin, som för övrigt fyller Kim Deals gamla roll mer än väl.
Och förvisso håller de nya låtarna bara undantagsvis samma klass som en ”Wave of mutilation”, ”Cactus” eller ”Monkey gone to heaven”, men de klassiska Pixies-låtarna är å andra sidan evergreens, classic rock för flera indiegenerationer.
Det var mer nerv i luften både vid Pixies första comebackbesök i Hultsfred 2004 och senast när jag såg dem på Münchenbryggeriet för fyra år sedan, men de är icke desto mindre ett lämpligt band på en festival som denna.
För även om de plockar oväntat många oväntade nummer i kväll har de en katalog som ligger till grund för så mycket, och som blir en fin, tidlös fond till de yngre och hippare akter som dominerar programmet.
Och  det går som vanligt inte att sluta titta på Black Francis och hans magnetiska alternativkarisma.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!