Countrypop utan krusiduller med Shania Twain
avShania Twain
Now
Mercury/Universal
COUNTRYPOP I slutet av nittiotalet hade den kanadensiska sångerskan Shania Twain två enorma hits med låtarna ”That don’t impress me much” och ”Man I feel like a woman”. Ingen som var vid liv då och hade tillgång till en radio kan ha missat dem.
Femton år senare står Twain, 50, i sitt enorma strandhus och blickar ut över den havsutsikt som bara 75 miljoner sålda album kan köpa. Hon dammar förstrött på sin Billboard Icon Award och tänker för sig själv: ”Jag ska släppa ett nytt album. Because I can”, för att parafrasera en Bon Jovi-turné från 2013. Och här är vi så, med Shania Twains första album på femton år.
Albumet försöker från start förena två högst otippade musikstilar: country och reggae. Det är den konstigaste musiken jag hört i år. Twain kryddar sin vana trogen allt med pop. Och det är hennes styrka; att förvandla vad som helst till pop, redo för vilken kommersiell radiokanal som helst. Det låter emellertid inte lika otvunget som på slutet av nittiotalet. Bara i singeln ”Life’s about to get good” lyckas hon så när återskapa den countrypop utan krusiduller som var hennes signum när hon var som allra störst. Texterna är fyllda av mitt-i-livet-betraktelser av typen ”Livet är här och nu”.
Twain låter som mest värdig när hon skruvar ner tempot i dyrt producerade skilsmässoballader. Sedan sist har hon skilt sig från maken och musikaliska partnern Robert John ”Mutt” Lange.
Shania swingar på, som hon själv uttrycker det. För hon kan. För mer relevant och nutida country föreslår jag dock att du lyssnar på First Aid Kits nya singel ”It’ a shame”.
BÄSTA SPÅR: ”Who’s gonna be your girl”.