Intressant musikföreläsning med Alt-J
avAlt-J
Stora scenen, Popaganda
Bäst: ”In cold blood”.
Sämst: Att inte Alt-J alternerar mellan sång och helt instrumentala spår. Det är ofta de instrumentala delarna av låtarna som är bäst.
När Alt-J nådde internet 2011 var de svårt tidstypiska. Döpta efter ett kortkommando och med en lika karakteristisk albumtitel i ”An awesome wave”. Leeds-bandets usp för att inte försvinna i bloggosfären var att utgöra den felande länken mellan Radioheads post-”Ok computer”-period och Fleet Foxes sakrala folk.
De har de lyckats med på tre album nu. Den ambitiösa arenarock-riggen som pryder scenen vittnar om att det går bra nu. Fyra ljussatta väggar separerar bandmedlemmarna från varandra. Där påminner de, rent visuellt, om ett gitarrpopens Kraftwerk. De har också en del gemensamt med sina brittiska bröder i Wild Beasts, med vilka de tävlar i gemensamma universitetspoäng och förenas i ett slags trotsigt långfinger mot konventioner.
Givetvis är det fantastiskt med band som vill mycket med sin musik. Men det kan vara en fin linje mellan att vara en frisk fläkt och musikens motsvarighet till ett allvarsamt Excel-ark. Alt-J balanserar definitivt på den.
Men bandets musikföreläsning på Eriksdalsbadet är alltjämt intressant, trevlig och tilltalande att titta på med anteckningsblock i hand och glasögon på nästippen.