GÖTEBORG ”Så härligt att vara hemma!”
När In Flames spelar på familjär mark uppstår ren och skär musikmagi.
Spelningen i Scandinavium når nästan perfektion.

Vid det här laget är In Flames ett väloljat maskineri, som i liveformat sällan gör någon besviken. Göteborgsgiganten är onekligen en stabil, kanske på gränsen till förutsägbar, liveakt som överraskar när det behagar – men absolut inte i onödan.
De lärda lär tvista i all oändlighet om vilken era av In Flames som är den allra bästa. Oavsett vad en tycker om senaste plattan ”Battles” från i fjol, som har delat fansen i två läger, är en sak är säker. När In Flames uppträder är det av ypperlig världsklass – oavsett tidsdatering på materialet.
”Save me”, ”The truth” och ”Here until forever” som jag personligen tycker är för smöriga på skiva, säljer bandet in utan några konstigheter. Det i sig är en bedrift och styrka få band förunnade.
Men det är när bandet plöjer igenom äldre spår som det råder sällan skådad symbios mellan band och publik. Även om gensvaret inte riktigt tar fart förrän under ”Take this life” och efterföljande ”Trigger”, två närmast obligatoriska livelåtar.
Sistnämnda ”Reroute to remain”-skatt får för övrigt det tillfälliga namnet ”Twitter”. Det med anledning av att Anders Fridén i början av konserten uppmanar publiken att lägga undan sina mobiler och vila från sociala medier.
”Glöm all skit bortom dessa väggar.”
”Kan vi inte bara vara analoga ikväll?”, fortsätter uppmaningen.
Bandets ljus- och skärmshow, som inte är det fetaste men inte heller det mest sparsmakade bandet har bjudit på i dekorväg, är allt annat än analogt.
Men runt omkring lyser mobilskärmarna med sin frånvaro (pun intended). Och för en kväll får en av hårdrockhimlens starkast lysande stjärnor publiken att glömma tid och rum. Och det blöta, blåsiga och bitande råa Göteborgsvädret utanför Scandinaviums svällande tak.
I stället drunknar vi i kollektiv extas till ljudet av refrängstarka ”Only for weak”, vackert melankoliska ”Alias” och Björn Gelotte-dominerande ”The mirrors truth”.
”Vi kommer att hålla på med det här ett bra tag till”, utlovar Fridén när slutet av konserten närmar sig.
Tack (valfri) gud för det.

Och tack Five Finger Death Punch, publikfriarna av rang som är In Flames vapendragare under den nyligen inledda Europaturnén. Bandet dominerar just nu topplistorna på Itunes och Spotify med nya singeln ”Trouble”, som märkligt nog inte spelas under bandets set innan In Flames.
Men med eller utan ny singel lyckas alltid bandmedlemmarna att linda publiken runt sina amerikanska lillfingrar för att sporra till – i stort sett konstant – rungande allsång.
Göteborgspubliken, som kan lägga till ”oklanderliga sufflörer” i sina respektive cv:n, utgör inget undantag. Särskilt under ”Wash it all away”, covern ”Bad company” och ”Wrong side of heaven”.
Sångaren Ivan L Moody, som är utrustad med både radiovänlig pipa och kompromisslös charm, bär som vanligt fanan. Det är inte direkt några stela Dave Mustaine-manér över 5FDP:s frontman.
Sammantaget når bandet inte upp till samma showmagi som kvällens hemmaband. Men de kommer ruggigt nära när Jeremy Spencer levererar sitt allra tyngsta dubbelkaggeartilleri under ”Coming down”.

I kväll spelar In Flames och Five Finger Death Punch på Globen i Stockholm.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!