Startsida / Inlägg

Lysande ångest med Eminem och Beyoncé

av Markus Larsson
eminembeyonce
Eminem och Beyoncé. Eminem. Och. Beyoncé. Två av de största möts på singeln ”Walk on water”. Foto: Universal/Press
Walk on water small

RateEminem feat. Beyoncé
Walk on water
Universal

HIPHOP En blyertspenna krafsar i bakgrunden.
Sidor rivs.
Det räcker. Det räcker.
Den som minns ”Stan” – och vem fan gör inte det? – borde få små lyckliga elstötar längs ryggraden.
Om inte det räcker sjunger Beyoncé en långsam gospelmelodi om att gå på vatten utan att vara Jesus mellan verserna.
Jag tappar det inte ofta längre. Men när Eminem och Beyoncé gör en duett ihop, två av de allra största i de två största musikgenrerna hiphop och r’n’b, finns det all anledning att tappa allt. Kanske till och med logga ut från alla sociala medier som finns och lyssna.
Hiphopballaden är skriven tillsammans med Skylar Grey, som bland annat ligger bakom ”Love the way you lie”, och producerad av mogulskägget Rick Rubin.
Den mest omedelbara invändningen kan vara att ”Walk on water” inte är en traditionell och slagkraftig hitsingel. Det låter snarare som ett albumintro, en lägesrapport och andhämtning inför fortsättningen.
Borde man inte kunna kräva mer av Eminems första singel på fyra år? Kanske det.
Poängen är att Marshall Mathers är medveten om förväntningarna och kraven. Mer än så – han håller på att kvävas av prestationsångest, av nervositet, av pressen att försöka skriva de perfekta raderna igen och igen och igen.
Som han själv rappar:
Han är inte gudabenådad som Nas, Rakim, 2Pac, Biggie Smalls eller James Todd Smith (LL Cool J). Och inte som Prince heller. Han är livrädd för att göra publiken besviken.
Orden levereras som vanligt utan filter. Vad gäller Eminem är den något enfaldiga frågan om texterna handlar om honom själv alltid onödig. Hör du inte det så saknar du öron.
Alla lökiga rader om att avsändaren är mänsklig och gör misstag, precis som du och jag, är bortglömda mot slutet.
Det är som att Eminem blir säkrare och starkare och galnare ju längre låten pågår. Hans mest grundläggande budskap är kampen, att komma från ingenting och bli någonting.
Om resten av världen inte lyssnar eller bryr sig längre, so what?
Slutet är för övrigt lysande:
”But as long as I got a mic, I’m godlike.”
Och så en sista knytnäve:
”’Cause me and you are not alike bitch, I wrote ’Stan’.”
Och vem kan säga emot?

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Nathalie Mark
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB