ROCK/FOLK Mikael Wiehe har fyllt 71 men befinner sig i en av sina mest kreativa perioder. I mars har han premiär för föreställningen ”… har du sett världen?” ihop med Nour El-Refai, Edda Magnason och Malmö Symfoniorkester. Den handlar om Wiehes liv och artisteri men också om hemstaden Malmö.
Och i dag släpps ett nytt album. Något annat vore närmast förvånande, för sällan har samtiden erbjudit lika mycket bränsle för en politisk låtskrivare. Wiehe sjunger om flyktingkrisen i den karibiskt färgade ”Släpp in mej”, om rumänska tiggare i den tomwaitska valsen ”Flickan med svavelstickorna” och om sin aldrig falnande tro på folkets makt att förändra.
Men det är de mer personliga sångerna som berör mest. Wiehe vet att upploppet närmar sig och tankarna på livets ändlighet tränger sig obönhörligen på.
I ”Neutrinos” bygger medproducenten David Nyström upp snygga ”Time out of mind”-stämningar runt en ödslig Ola Gustafsson-gitarr och en livsvis reflektion om kärlek, hat och hela existensen. Och i den förtätade titellåten liknas kampen mot det oundvikliga slutet vid ett tjurfäktningsdrama.
Albumet skakar troligen inte om någons bild av Mikael Wiehe men är ett gediget nytt kapitel i en imponerande vital karriär. Och det låter definitivt inte som det sista.
BÄSTA SPÅR: ”Neutrinos”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!