POP Omslaget till ”A woman’s guide to survival” är en hommage till suffragettrörelsen. Miss Li, eller Linda Carlsson, föreställer flera olika kvinnor i protest. Några skriker, andra ser totalt sammanbitna ut. De håller i skyltar och plakat där det står ”I’m not afraid” och ”I ain’t gonna waste no time on crying”. Jag vill tro att det även är en hyllning till dagens kvinnor som fått nog och väljer att säga ifrån.
I musiken är Carlssons styrka ännu tydligare. Hon låter orädd, envis och bestämd. Nu är det ilskan som bär henne framåt. Den påtagliga glädjen som tidigare varit ett signum hörs bara vid ett fåtal tillfällen. Kabarétpopen finns inte heller kvar. Musiken är ofta elektronisk, med skarpa beats och slagkraftiga trummor. Och hennes piano klingar numera nästan alltid i moll.
Att den gamla Miss Li sällan syns till gör ingenting. Visst, musiken är inte alltid nyskapande. Men det här är ändå en nytändning som är viktig för både artisten och hennes lyssnare.
På titelspåret berättar Carlsson om vad hon lärt sig om att vara kvinna. Det är albumets mest glödande stund: ”When you find something that you want/You got to work harder than them all”.
Lika stark är ”Dangerous” — en duett med musikern Nea Nelson där de två kvinnorna sjunger till varandra om sina styrkor.
Men det finns också stunder då Miss Li kämpar med sin självbild. I ”Pressure” jämför hon sig med de ”perfekta” kvinnorna som syns på tv:n. Till slut kommer hon fram till att hon aldrig skulle vilja vara som dem ändå.
För trots att musiken inte är revolutionerande hörs budskapet högt och tydligt: vad världen än säger är du perfekt som du är.
BÄSTA SPÅR: ”AWGTS” och ”Dangerous”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!